Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Ystads kommun
Bjäresjö kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Bjäresjö kyrka
Bjäresjö kyrka som utvändigt ser ut som en miniatyr av domkyrkan i Lund, byggdes vid mitten av 1100-talet, och var troligen knuten till en stormannagård.
Man har funnit spår av en sådan vid utgrävningar ett litet stycke från kyrkan.
Förmodligen var trakten ett maktcentrum under tidig medeltid. Något som tyder på detta är att kyrkan är ovanligt påkostad för att vara på landet.
Under takdroppet på utsidan av kyrkans absid sitter ett hammarband i trä som minner om den träkyrka som tidigare stod på platsen.
Här finns dock spår från tiden innan den nuvarande kyrkan byggdes. En runsten som under lång tid suttit placerad i kyrkogårdsmuren, som som flyttades och placerades söder om kyrkan i mitten av 1990-talet. Vi tror att där står: ”Kåre satte … sten efter Olfun”
Kyrkan har förändrads flera gånger sedan den först byggdes. Ungefär 1760 fick kyrkan korsarmar. 1892 gjordes en förlängning västerut av långhuset, och det gamla tornet från medeltiden revs för att ge plats åt ett nytt i nyromansk stil.
Ovanför västportalen finns en så kallad tympanon, alltså ett fält med bilder, som här visar Kristus hållande en bok med de grekiska bokstäverna A och O, som står för Alfa och Omega, det vill säga alltings början och fullbordan.
I det södra vapenhuset som inte används eftersom den inre dörren är igenmurad, kan vi ännu se delar av den ursprungliga dörrbågen från tidiga medeltid. Här förvaras också skrank och målade panåer från tidigare läktare.
Det första vi lägger märke till när vi träder in i kyrkorummet är de otroligt vackra kalkmålningarna i koret och absiden. Målningarna som är från ungefär 1220 skadades dock vid en restaurering under 1800-talet.
Kalkmålningarna i långhuset återupptäcktes vid en renovering av kyrkan på 1940-talet, och tros vara utförd av den så kallade Snårestadsmästaren under senare delen av 1300-talet,. Bilderna föreställer bland annat Marias kröning till himladrottning.
Den ursprungliga kristusbilden mitt i korets tak har i efterhand förändrats, och man har fogat in den korsfäste Kristus i den ursprungliga personens knä. I början av den gotiska perioden ändrade sig de teologiska förutsättningarna och man betonade mera den lidande Kristus, i stället för den romanska strama, högtidliga, segrande Konungen på tronen.
Efter reformationen på 1500-talet flyttades de medeltida skulpturerna undan, men har här återfått sinna placeringar på respektive sida om koret. På norra sidoaltaret finns en kopia av den Mariafigur från slutet av 1400-talet som tidigare fanns i kyrkan., men som nu förvaras på Historiska museet i Stockholm. På södra sidoaltaret står idag en skulptur av aposteln Johannes, också detta en kopia efter 1400-tals originalet. Nischerna där helgonstatyerna står kom delvis att döljas av valvbågarna när kyrkan försågs med valv.
Under medeltiden stod en staty av kyrkans skyddshelgon här, men det är i dag okänt viken detta var. Kanske Sankt laurentius. Denne finns nämligen avbildad i norra valvkappan, där han håller symbolen för sitt martyrskap halstret i handen och trampar på kejsar Valerianus, som lät grilla honom till döds.
I sakristian finns också en medeltida träskulptur, troligen föreställande Sankt Laurentius som inköptes i Italien och skänktes till kyrkan i mitten av 1900-talet.
På södra sidan av korbågen och på södra långhusväggen finns ett par kors i cirkel. Det är så kallade konsegrationskors, eller invigningskors som kan ha tillkommit vid kyrkans ursprungliga invigning.
Dopfunten som är det äldsta föremålet i kyrkan är daterad till 1100-talet, och ska ha utförts av en stenmästare som är känd under namnet Tove, som i det här fallet alltså är ett mansnamn. Bilderna på dopfunten framställer scener ur Jesu liv; hans födelse, konungarnas tillbedjan och hans dop.
Jesus knäböjer i dopfunten med ett kors i handen. Johannes håller en stav och Maria bär på Jesu klädnad.
Och vi ser också ett Majestas Domini-motiv med evangelistsymbolerna.
Predikstolen är en läktarpredikstol och har åtta fält, vart och ett av dem med bibliska motiv, till exempel skapelsen, syndafallet, herdarnas tillbedjan, himmelsfärden och yttersta domen. Denna är förmodligen bekostad av Axel Ugerup på Bjärsjöholm. Sniderierna på predikstolen förbättrades under andra halvan av 1700-talet av snickaren Olof Högberg, som också snidade en baldakin över dopfunten.
Kyrkbänkarna har tillkommit under olika perioder. Ett par av bänkgavlarna har årtalet 1572 och är bland de äldsta i Skåne.
Man har funnit spår av en sådan vid utgrävningar ett litet stycke från kyrkan.
Förmodligen var trakten ett maktcentrum under tidig medeltid. Något som tyder på detta är att kyrkan är ovanligt påkostad för att vara på landet.
Under takdroppet på utsidan av kyrkans absid sitter ett hammarband i trä som minner om den träkyrka som tidigare stod på platsen.
Här finns dock spår från tiden innan den nuvarande kyrkan byggdes. En runsten som under lång tid suttit placerad i kyrkogårdsmuren, som som flyttades och placerades söder om kyrkan i mitten av 1990-talet. Vi tror att där står: ”Kåre satte … sten efter Olfun”
Kyrkan har förändrads flera gånger sedan den först byggdes. Ungefär 1760 fick kyrkan korsarmar. 1892 gjordes en förlängning västerut av långhuset, och det gamla tornet från medeltiden revs för att ge plats åt ett nytt i nyromansk stil.
Ovanför västportalen finns en så kallad tympanon, alltså ett fält med bilder, som här visar Kristus hållande en bok med de grekiska bokstäverna A och O, som står för Alfa och Omega, det vill säga alltings början och fullbordan.
I det södra vapenhuset som inte används eftersom den inre dörren är igenmurad, kan vi ännu se delar av den ursprungliga dörrbågen från tidiga medeltid. Här förvaras också skrank och målade panåer från tidigare läktare.
Det första vi lägger märke till när vi träder in i kyrkorummet är de otroligt vackra kalkmålningarna i koret och absiden. Målningarna som är från ungefär 1220 skadades dock vid en restaurering under 1800-talet.
Kalkmålningarna i långhuset återupptäcktes vid en renovering av kyrkan på 1940-talet, och tros vara utförd av den så kallade Snårestadsmästaren under senare delen av 1300-talet,. Bilderna föreställer bland annat Marias kröning till himladrottning.
Den ursprungliga kristusbilden mitt i korets tak har i efterhand förändrats, och man har fogat in den korsfäste Kristus i den ursprungliga personens knä. I början av den gotiska perioden ändrade sig de teologiska förutsättningarna och man betonade mera den lidande Kristus, i stället för den romanska strama, högtidliga, segrande Konungen på tronen.
Efter reformationen på 1500-talet flyttades de medeltida skulpturerna undan, men har här återfått sinna placeringar på respektive sida om koret. På norra sidoaltaret finns en kopia av den Mariafigur från slutet av 1400-talet som tidigare fanns i kyrkan., men som nu förvaras på Historiska museet i Stockholm. På södra sidoaltaret står idag en skulptur av aposteln Johannes, också detta en kopia efter 1400-tals originalet. Nischerna där helgonstatyerna står kom delvis att döljas av valvbågarna när kyrkan försågs med valv.
Under medeltiden stod en staty av kyrkans skyddshelgon här, men det är i dag okänt viken detta var. Kanske Sankt laurentius. Denne finns nämligen avbildad i norra valvkappan, där han håller symbolen för sitt martyrskap halstret i handen och trampar på kejsar Valerianus, som lät grilla honom till döds.
I sakristian finns också en medeltida träskulptur, troligen föreställande Sankt Laurentius som inköptes i Italien och skänktes till kyrkan i mitten av 1900-talet.
På södra sidan av korbågen och på södra långhusväggen finns ett par kors i cirkel. Det är så kallade konsegrationskors, eller invigningskors som kan ha tillkommit vid kyrkans ursprungliga invigning.
Dopfunten som är det äldsta föremålet i kyrkan är daterad till 1100-talet, och ska ha utförts av en stenmästare som är känd under namnet Tove, som i det här fallet alltså är ett mansnamn. Bilderna på dopfunten framställer scener ur Jesu liv; hans födelse, konungarnas tillbedjan och hans dop.
Jesus knäböjer i dopfunten med ett kors i handen. Johannes håller en stav och Maria bär på Jesu klädnad.
Och vi ser också ett Majestas Domini-motiv med evangelistsymbolerna.
Predikstolen är en läktarpredikstol och har åtta fält, vart och ett av dem med bibliska motiv, till exempel skapelsen, syndafallet, herdarnas tillbedjan, himmelsfärden och yttersta domen. Denna är förmodligen bekostad av Axel Ugerup på Bjärsjöholm. Sniderierna på predikstolen förbättrades under andra halvan av 1700-talet av snickaren Olof Högberg, som också snidade en baldakin över dopfunten.
Kyrkbänkarna har tillkommit under olika perioder. Ett par av bänkgavlarna har årtalet 1572 och är bland de äldsta i Skåne.
