Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Lunds kommun
Dalby Heligkorskyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Dalby Heligkorskyrka
Dalby Heligkorskyrka är en av de äldsta bevarade stenkyrkorna i Norden, och manbyggnaden till den närliggande Dalby som är från 1200-talet är idag Skånes äldsta bebodda hus.
För några år sedan påträffade man vid Varnhem i Västergötland grunden till en stenkyrka som byggdes vid ungefär samma tid. Och Herrestads kyrka utanför Vadstena i Östergötland har rester från en tidigare kyrka från mitten av 1000-talet, men den kyrkan var byggd i trä.
Man anser att Dalby Heligakorskyrka började byggas under den danske kungen Svend Estridsens tid, år 1060, alldeles invid dennes kungsgård. Kyrkan byggdes över en gammal hednisk källa som ännu finns kvar i kyrkans förhall.
Dalby var ursprungligen ett eget stift som grundlades sedan kungen fått Roms godkännande för att dela upp Roskildestiftet i nio nya stift, varav två i Skåne – förutom Dalby även Lund. Men varför man inrättade två stift någon mil från varandra vet man inte. Annat än att det handlade om en maktkamp mellan den engelska missionen som höll till i Lund och den tyska som hade sitt säte i Dalby.
Uppdelningen i två stift blev inte heller långvarig. När biskop Egino efter bara några år fick biskopsvärdigheten i Lund efter biskop Henrik, som ska ha supit ihjäl sig, slogs de båda stiften samman, och den tyska missionen som styrdes från biskopsätet Hamburg-Bremen vann kampen.
Man kanske inte tycker att Dalby heligkorskyrka ser ut som en tidigare domkyrka, men under en tid - visserligen efter att domkyrkoperioden var över på 1200-talet - hade kyrkan faktiskt två torn, som senare ersattes med ett enkeltorn. Dessutom var det då jämfört med andra kyrkor en stor kyrka.
I en av pelarna finns en liten kolonn, inmurad i en nisch, till synes utan funktion.Det har funnits ytterligare en liknande kollon i Dalby heligkorskyrka och tillsammans symboliserade de Jakin och Boas, de två kolonner som enligt bibeln markerade ingången till Salomons tempel.
En liknande kolonn finns Hildesheims domkyrka, i Niedersachsen nordvästra Tyskland och förmodligen kom byggmästaren därifrån. Hildesheim är berömd för en enorm ljuskrona som tillverkades på 1000-talet, och av en gammal anteckning framgår att en likadan funnits här i Dalby.
Till kyrkan hörde också ett Augustinerkloster som vid medeltidens slut var ett av landets rikaste med 450 gårdar i sin ägo.
Av den äldsta kyrkan återstår bara ett murparti i den södra mittskeppsmuren. På 1200-talet fick kyrkan torn, först alltså två stycken som revs senare samma sekel och ersattes med det nuvarande. Det välvda kapellet som finns under det nuvarande tornet har sin förebild i Lunds domkyrkas krypta, och har troligen hyst särskilt värdefulla reliker, kanske delar av Kristi kors.
Runt år 1200 uppfördes också en lektoriemur mellan långhuset och koret, för att dela av klostrets del i öster från församlingskyrkan i väster.
Kyrkan förblev viktiga under hela medeltiden, och den danske kungen Harald Hein, som dog 1080, begravdes i Dalby. Men kyrkan har förändrat utseende många gånger sedan dess. Kyrkan har härjats av eld, torns raserats och murar rämnat. Karl XI befallde 1686 att absiden i Dalby skulle rivas och att materialet skulle transporteras till Malmö där den tyska kyrkan höll på att uppföras. Troligen revs då även koret.
På mitten av 1700-talet rasade de östligaste valven i mittskeppet och sidoskeppen. Dessutom saknas det gamla koret. Kyrkan var alltså på 1100-talet och 1200-talet betydligt större än den är idag.
En stor gravhäll från 1570 som tidigare låg i koret och som föreställer en präst med hustru iklädda renässansdräktersamt fyra barn är inmurad i den östra väggen i vapenhuset.
I mitten på den norra väggen finns den ursprungliga sydportalen av höörsandsten.
Altaruppsatsen gjordes 1758 av Johan Ullberg. Han gjorde året innan en liknande tavla för Verums kyrka, och spiralkolonnerna med slingrande vinrankor, kvinnorna som representerar kärleken och hoppet samt änglarna med palmblad känns igen från Verums kyrka. Ullberg skapade många arbeten till kyrkor inte bara i Skåne utan även i Västergötland och Småland, men även om vi idag kan uppskatta hans arbeten, har det inte allts varit så. När domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin i början av 1900-talet besökte en kyrka ansåg han visserligen att altaruppsatsen hade ett historiskt värde, men den röjde; ”liksom alla Ullbergs arbeten en bedrövlig brist på konstnärlig sans hos sin upphovsman”. Och Wåhlin liksom hans företrädare Carl Georg Brunius, dömde också ut altaruppsatsen här i Dalby kyrka. De ansåg båda att den var; ”så illa tecknad och så uselt utförd, att en liten landsortskyrka skulle därav vanprydas”.
Predikstolen i ek med tillhörande baldakin som kröns av en sköld med Karl XII:s vapen tillverkades 1705.
På ena väggen i kyrkan sitter en Sankt Olof-staty, en snidad träskulptur som troligtvis är tillverkad i Tyskland vid början av 1500-talet. Sankt Olof var under medeltiden ett av Skandinaviens mest populära helgon, och avbildas ofta, som här i dalby med foten på ett odjur, symboliserande ondskan.
Korstolen i Dalby kyrka är en kopia gjord 1990. Originalet som är från 1400-talet finns deponerad på Lunds historiska museum. Gavlarna är prydda med det danska riksvapnet, vilken gjort att den ibland kallas kungastolen.
Trätavlan förställande Veronikas svetteduk, det vill säga Jesu ansikte, snidades i ek under 1400-talets slut eller omkring år 1500, var ursprungligen målad, och sannolikt utförd av en sydskandinavisk verkstad.
Dopfunten har tillverkats av skickliga stenmästare i mitten av 1100-talet, och är ovanlig inte bara på grund av sin ålder, utan också för sin storlek. Den är större och högre än vad som var vanligt för tidigmedeltida dopfuntar i Skåne och Danmark. På dopfunten finns en större scen som återger Jesu dop. Jesus framställs här naken med vågor som omsluter kroppen, och han omges på den ena sidan av Johannes döparen och på den andra av en ängel.
En text på latin betonar förbindelsen mellan dophandlingen och Kristi offerdöd på korset.
Kanske har dopfunten ursprungligen stått i kryptan - det som tidigare var förhall till kyrkan.
Orgeln är byggd av Mårtenssons Orgelfabrik i Lund 1958, men fasaden från 1883 är ritad i nygotisk stil av arkitekt Henrik Sjöström.
Som den äldsta skriften i Danmark räknas den så kallade Dalbyboken, som dateras till andra hälften av 1000-talet. Boken tillhörde Dalby heligkorskyrka, men förvaras nu i Danmarks kungliga bibliotek.
För några år sedan påträffade man vid Varnhem i Västergötland grunden till en stenkyrka som byggdes vid ungefär samma tid. Och Herrestads kyrka utanför Vadstena i Östergötland har rester från en tidigare kyrka från mitten av 1000-talet, men den kyrkan var byggd i trä.
Man anser att Dalby Heligakorskyrka började byggas under den danske kungen Svend Estridsens tid, år 1060, alldeles invid dennes kungsgård. Kyrkan byggdes över en gammal hednisk källa som ännu finns kvar i kyrkans förhall.
Dalby var ursprungligen ett eget stift som grundlades sedan kungen fått Roms godkännande för att dela upp Roskildestiftet i nio nya stift, varav två i Skåne – förutom Dalby även Lund. Men varför man inrättade två stift någon mil från varandra vet man inte. Annat än att det handlade om en maktkamp mellan den engelska missionen som höll till i Lund och den tyska som hade sitt säte i Dalby.
Uppdelningen i två stift blev inte heller långvarig. När biskop Egino efter bara några år fick biskopsvärdigheten i Lund efter biskop Henrik, som ska ha supit ihjäl sig, slogs de båda stiften samman, och den tyska missionen som styrdes från biskopsätet Hamburg-Bremen vann kampen.
Man kanske inte tycker att Dalby heligkorskyrka ser ut som en tidigare domkyrka, men under en tid - visserligen efter att domkyrkoperioden var över på 1200-talet - hade kyrkan faktiskt två torn, som senare ersattes med ett enkeltorn. Dessutom var det då jämfört med andra kyrkor en stor kyrka.
I en av pelarna finns en liten kolonn, inmurad i en nisch, till synes utan funktion.Det har funnits ytterligare en liknande kollon i Dalby heligkorskyrka och tillsammans symboliserade de Jakin och Boas, de två kolonner som enligt bibeln markerade ingången till Salomons tempel.
En liknande kolonn finns Hildesheims domkyrka, i Niedersachsen nordvästra Tyskland och förmodligen kom byggmästaren därifrån. Hildesheim är berömd för en enorm ljuskrona som tillverkades på 1000-talet, och av en gammal anteckning framgår att en likadan funnits här i Dalby.
Till kyrkan hörde också ett Augustinerkloster som vid medeltidens slut var ett av landets rikaste med 450 gårdar i sin ägo.
Av den äldsta kyrkan återstår bara ett murparti i den södra mittskeppsmuren. På 1200-talet fick kyrkan torn, först alltså två stycken som revs senare samma sekel och ersattes med det nuvarande. Det välvda kapellet som finns under det nuvarande tornet har sin förebild i Lunds domkyrkas krypta, och har troligen hyst särskilt värdefulla reliker, kanske delar av Kristi kors.
Runt år 1200 uppfördes också en lektoriemur mellan långhuset och koret, för att dela av klostrets del i öster från församlingskyrkan i väster.
Kyrkan förblev viktiga under hela medeltiden, och den danske kungen Harald Hein, som dog 1080, begravdes i Dalby. Men kyrkan har förändrat utseende många gånger sedan dess. Kyrkan har härjats av eld, torns raserats och murar rämnat. Karl XI befallde 1686 att absiden i Dalby skulle rivas och att materialet skulle transporteras till Malmö där den tyska kyrkan höll på att uppföras. Troligen revs då även koret.
På mitten av 1700-talet rasade de östligaste valven i mittskeppet och sidoskeppen. Dessutom saknas det gamla koret. Kyrkan var alltså på 1100-talet och 1200-talet betydligt större än den är idag.
En stor gravhäll från 1570 som tidigare låg i koret och som föreställer en präst med hustru iklädda renässansdräktersamt fyra barn är inmurad i den östra väggen i vapenhuset.
I mitten på den norra väggen finns den ursprungliga sydportalen av höörsandsten.
Altaruppsatsen gjordes 1758 av Johan Ullberg. Han gjorde året innan en liknande tavla för Verums kyrka, och spiralkolonnerna med slingrande vinrankor, kvinnorna som representerar kärleken och hoppet samt änglarna med palmblad känns igen från Verums kyrka. Ullberg skapade många arbeten till kyrkor inte bara i Skåne utan även i Västergötland och Småland, men även om vi idag kan uppskatta hans arbeten, har det inte allts varit så. När domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin i början av 1900-talet besökte en kyrka ansåg han visserligen att altaruppsatsen hade ett historiskt värde, men den röjde; ”liksom alla Ullbergs arbeten en bedrövlig brist på konstnärlig sans hos sin upphovsman”. Och Wåhlin liksom hans företrädare Carl Georg Brunius, dömde också ut altaruppsatsen här i Dalby kyrka. De ansåg båda att den var; ”så illa tecknad och så uselt utförd, att en liten landsortskyrka skulle därav vanprydas”.
Predikstolen i ek med tillhörande baldakin som kröns av en sköld med Karl XII:s vapen tillverkades 1705.
På ena väggen i kyrkan sitter en Sankt Olof-staty, en snidad träskulptur som troligtvis är tillverkad i Tyskland vid början av 1500-talet. Sankt Olof var under medeltiden ett av Skandinaviens mest populära helgon, och avbildas ofta, som här i dalby med foten på ett odjur, symboliserande ondskan.
Korstolen i Dalby kyrka är en kopia gjord 1990. Originalet som är från 1400-talet finns deponerad på Lunds historiska museum. Gavlarna är prydda med det danska riksvapnet, vilken gjort att den ibland kallas kungastolen.
Trätavlan förställande Veronikas svetteduk, det vill säga Jesu ansikte, snidades i ek under 1400-talets slut eller omkring år 1500, var ursprungligen målad, och sannolikt utförd av en sydskandinavisk verkstad.
Dopfunten har tillverkats av skickliga stenmästare i mitten av 1100-talet, och är ovanlig inte bara på grund av sin ålder, utan också för sin storlek. Den är större och högre än vad som var vanligt för tidigmedeltida dopfuntar i Skåne och Danmark. På dopfunten finns en större scen som återger Jesu dop. Jesus framställs här naken med vågor som omsluter kroppen, och han omges på den ena sidan av Johannes döparen och på den andra av en ängel.
En text på latin betonar förbindelsen mellan dophandlingen och Kristi offerdöd på korset.
Kanske har dopfunten ursprungligen stått i kryptan - det som tidigare var förhall till kyrkan.
Orgeln är byggd av Mårtenssons Orgelfabrik i Lund 1958, men fasaden från 1883 är ritad i nygotisk stil av arkitekt Henrik Sjöström.
Som den äldsta skriften i Danmark räknas den så kallade Dalbyboken, som dateras till andra hälften av 1000-talet. Boken tillhörde Dalby heligkorskyrka, men förvaras nu i Danmarks kungliga bibliotek.
