Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Trelleborgs kommun
Fru Alstads kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Fru Alstads kyrka
Fru Alstads kyrka kallas även "Slättens Notre Dame", vilket inte är så konstigt när man ser kyrkan, som byggdes på 1400-talet till Jungfru Marias ära.
Och ordet Fru i ortnamnet är kopplat till jungfru Maria som också kallades Vår Fru. Innan Svenskarna tog över 1658 hette orten också Vor Frue Alsted. "Notre Dame" är ju latin för just Vår Fru. Men på 1300-talet var namnet på orten Östra Alistada. Det fanns redan på 1100-talet på samma plats en föregångare till kyrkan, som liksom den nuvarande var en vallfärdskyrka som besöktes av pilgrimer.
Under medeltiden var pilgrimsfärderna viktiga. De mest kända vallfartsorterna var Rom med Petrus och Paulus gravar och Santiago de Compostela där stoftet av Jakob anses vila. I norden var bland annat Olof den Heliges grav i Nidarosdomen i Trondheim ett viktigt pilgrimsmål, liksom klosterkyrkan i Vadstena.
På ängsmarken nedanför den västra kyrkogårdsmuren rinner fortfarande en offerkälla.
En trappa i stenmuren leder ner till det stensatta vattenhålet.
Om man offrade där under midsommarafton skulle man få bot från sjukdomar. På pelare i kyrkan finns många så kallade pilgrimsmärken inristade. När man hade druckit vatten från den heliga källan, när man läst sina böner och lagt sitt mynt i offerstocken ristade man in sitt namn eller bomärke för att ytterligare säkra resultatet av vallfärden. Man lämnade kvar en bit av sig själv på den heliga platsen. Moderna pilgrimer hänvisas dock till en bönebok.
Efter reformationen tog det tid för den utbredda och djupt inrotade katolska helgonkulten att ge vika. Ännu i skrifter från 1624 omtalas att i Fru Alstad kyrka fanns ett kapell med ett eget altare vid sidan om huvudaltaret i kyrkan. Ett altare som var ägnat åt helgondyrkan.
Byggnaden är en av de få rent gotiska lantkyrkorna i Skåne. Långhuset är betydligt bredare än koret, kanske för att vid bygget tog hänsyn till den äldre stenkyrkan. Men det kan också ha varit så att man hade planer på att skapa en salskyrka med ett lika brett kor. Planer som av någon anledning aldrig kom att förvekligas.
På altaret finns en tavla föreställande Nattvarden, utförd 1689 av Malmösnidaren Ludvig Andersson. Lärjungen längst till vänster är den dåvarande kyrkoherden som lät sig porträtteras på tavlan.
Predikstolen tillverkades i barockstil på 1730-talet.
Kalkmålningarna i den östra delen av kyrkan är fån 1400-talet. Här finns en mängd helgonfigurer avbildade, men på vissa avsnitt saknas målningar.
Här har under medeltiden stått praktfulla altarskåp i trä som numera är försvunna.
Triumfkrucifixet i snidad ek är från mitten av 1400-talet, skapat av en okänd konstnär. Det är ett exempel på vad som kallas ”skånsk kärnfull bonderealism”, och man har verkligen hängt en bonde på korset. Utformningen av anletsdragen är ”ett av de få karaktärshuvudena” i den skånska 1400-talskonsten.
Dopfunten är kyrkans äldsta föremål och är huggen i gotländsk sandsten på 1100-talet.
I korets södra vägg hänger två träskulpturer som sannolikt är från 1600-talet och sägs föreställa Petrus och eventuellt Paulus. Men enligt en legend ska figurerna egentligen ursprungligen ha föreställt Josef och Maria som höll Jesusbarnet på armen. När protestantismen infördes förbjöds helgondyrkan, och eftersom Maria ju tillbes i den katolska kyrkan togs Jesusbarnet bort och Maria fick sig påmålat en mustasch. I Josefs händer sattes Martin Luthers katekes. Säger i vart fall myten. I den ena figuren finns hur som helst en relikgömma.
På orgelläktaren finns 14 bilder ur passionshistorien, daterade till 1742. Som kuriosa kan nämnas två bilder. På läktarens västra sida visar den fjärde bilden från vänster Jesus som knäböjande med nakna fötter. Lägg märke till att Jesus har två högerfötter. På läktarens norra sida, bilden i mitten, ses Jesus fara till himlen svängande den danska flaggan ”Dannebrogen” medan de Svensk-klädda knektarna ligger avsvimmade.
När Skåne införlivades med Sverige år 1658 ville den svenska statsmakten att ”försvenskningen” skulle gå snabbt. För att verkligen få skåningarna att förstå att de nu var svenskar hängdes kungens emblem upp över altaret i Fru Alstads kyrka liksom i många andra kyrkor i Skåne. Det var Karl XI:s namnskiffer, som numera har en undanskymd plats söder om läktaren.
Och ordet Fru i ortnamnet är kopplat till jungfru Maria som också kallades Vår Fru. Innan Svenskarna tog över 1658 hette orten också Vor Frue Alsted. "Notre Dame" är ju latin för just Vår Fru. Men på 1300-talet var namnet på orten Östra Alistada. Det fanns redan på 1100-talet på samma plats en föregångare till kyrkan, som liksom den nuvarande var en vallfärdskyrka som besöktes av pilgrimer.
Under medeltiden var pilgrimsfärderna viktiga. De mest kända vallfartsorterna var Rom med Petrus och Paulus gravar och Santiago de Compostela där stoftet av Jakob anses vila. I norden var bland annat Olof den Heliges grav i Nidarosdomen i Trondheim ett viktigt pilgrimsmål, liksom klosterkyrkan i Vadstena.
På ängsmarken nedanför den västra kyrkogårdsmuren rinner fortfarande en offerkälla.
En trappa i stenmuren leder ner till det stensatta vattenhålet.
Om man offrade där under midsommarafton skulle man få bot från sjukdomar. På pelare i kyrkan finns många så kallade pilgrimsmärken inristade. När man hade druckit vatten från den heliga källan, när man läst sina böner och lagt sitt mynt i offerstocken ristade man in sitt namn eller bomärke för att ytterligare säkra resultatet av vallfärden. Man lämnade kvar en bit av sig själv på den heliga platsen. Moderna pilgrimer hänvisas dock till en bönebok.
Efter reformationen tog det tid för den utbredda och djupt inrotade katolska helgonkulten att ge vika. Ännu i skrifter från 1624 omtalas att i Fru Alstad kyrka fanns ett kapell med ett eget altare vid sidan om huvudaltaret i kyrkan. Ett altare som var ägnat åt helgondyrkan.
Byggnaden är en av de få rent gotiska lantkyrkorna i Skåne. Långhuset är betydligt bredare än koret, kanske för att vid bygget tog hänsyn till den äldre stenkyrkan. Men det kan också ha varit så att man hade planer på att skapa en salskyrka med ett lika brett kor. Planer som av någon anledning aldrig kom att förvekligas.
På altaret finns en tavla föreställande Nattvarden, utförd 1689 av Malmösnidaren Ludvig Andersson. Lärjungen längst till vänster är den dåvarande kyrkoherden som lät sig porträtteras på tavlan.
Predikstolen tillverkades i barockstil på 1730-talet.
Kalkmålningarna i den östra delen av kyrkan är fån 1400-talet. Här finns en mängd helgonfigurer avbildade, men på vissa avsnitt saknas målningar.
Här har under medeltiden stått praktfulla altarskåp i trä som numera är försvunna.
Triumfkrucifixet i snidad ek är från mitten av 1400-talet, skapat av en okänd konstnär. Det är ett exempel på vad som kallas ”skånsk kärnfull bonderealism”, och man har verkligen hängt en bonde på korset. Utformningen av anletsdragen är ”ett av de få karaktärshuvudena” i den skånska 1400-talskonsten.
Dopfunten är kyrkans äldsta föremål och är huggen i gotländsk sandsten på 1100-talet.
I korets södra vägg hänger två träskulpturer som sannolikt är från 1600-talet och sägs föreställa Petrus och eventuellt Paulus. Men enligt en legend ska figurerna egentligen ursprungligen ha föreställt Josef och Maria som höll Jesusbarnet på armen. När protestantismen infördes förbjöds helgondyrkan, och eftersom Maria ju tillbes i den katolska kyrkan togs Jesusbarnet bort och Maria fick sig påmålat en mustasch. I Josefs händer sattes Martin Luthers katekes. Säger i vart fall myten. I den ena figuren finns hur som helst en relikgömma.
På orgelläktaren finns 14 bilder ur passionshistorien, daterade till 1742. Som kuriosa kan nämnas två bilder. På läktarens västra sida visar den fjärde bilden från vänster Jesus som knäböjande med nakna fötter. Lägg märke till att Jesus har två högerfötter. På läktarens norra sida, bilden i mitten, ses Jesus fara till himlen svängande den danska flaggan ”Dannebrogen” medan de Svensk-klädda knektarna ligger avsvimmade.
När Skåne införlivades med Sverige år 1658 ville den svenska statsmakten att ”försvenskningen” skulle gå snabbt. För att verkligen få skåningarna att förstå att de nu var svenskar hängdes kungens emblem upp över altaret i Fru Alstads kyrka liksom i många andra kyrkor i Skåne. Det var Karl XI:s namnskiffer, som numera har en undanskymd plats söder om läktaren.
