Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Kristianstads kommun
Heliga Trefaldighets kyrka Kristianstad
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Heliga Trefaldighets kyrka Kristianstad
Heliga Trefaldighets kyrka, som har kallats Nordens vackraste renässanskyrka, byggdes under första hälften av 1600-talet på uppdrag av den Danske kungen Christian IV, som också givit namn åt staden Kristianstad.
Det har ibland hävdats att kung Christian skulle ha ritat kyrkan själv, men det är inte troligt. Däremot har han säkert satt sin personliga prägel på byggnadsverket. Han följde bygget med ett livligt intresse och gav vid flera tillfällen tillkänna sitt kungliga missnöje över att det drog så långt ut på tiden.
Men bygget skedde under svåra ekonomiska tider, och alla kyrkor inom Lunds och Roskilde stift ålades att bidra till finansieringen med en fjärdedel av sina inkomster. Och då detta inte räckte - bygget blev långt dyrare än beräknat - måste man utkräva ytterligare skatter. Helt färdig blev kyrkan inte under kungens livstid och det skulle dröja ända till 1866 innan tornet fick sin tornspira.
Tornet var dock från början bara 28 meter högt, och stack alltså bara upp några meter över takåsen. Det var alltså först i mitten av 1800-talet det nuvarande tornet stod färdigt efter ritningar av förste arkitekten vid Överintendentsämbetet Johan Adolf Hawerman. Krimkriget hade som följd att priset för bly var högt, och för att finansiera tornbygget lät man sälja det gamla blytaket och ersätta det med ett tak av skiffer.
Vi backar nu tillbaka till juldagen 1626. Då var kyrkan dock så pass färdig att den förste kyrkoherden, prosten Jörgen Christoffersen kunde hålla den första gudstjänsten. Den officiella invigningen ägde rum två år senare. Det var biskop Mads Jensen Medelfar från Lund som invigde kyrkan på just Heliga Trefaldighets dag, den 8 juli 1628, bara 14 år efter att kung Christian grundlade staden, och endast 30 år innan Skåne tillföll Sverige i och med freden i Roskilde.
Arkitekt var holländaren Lorenz van Steenwinckel eller möjligen brodern Hans, som var kungens ledande slottsbyggmästare.
Planer och ritningar har gått förlorade, men detaljerade uppgifter om materielaleveranser, beställningar och kvittenser på betalning av utförda arbeten berättar om hur bygget fortskred fram till invigningen.
Långhuset utgör en väldig hall täckt av stjärnvalv som bärs upp av 12 höga granitpelare. En av pelarna närmast koret har Christian IV:s namnchiffer, C4, inhugget på basen och den anses därför vara kyrkans grundsten.
Trefaldighetskyrkan var väldigt stor för den till att börja med lilla staden Kristianstad. Kyrkan har 1400 sittplatser, men när staden anlades utstakades bara sextio tomter där borgarna, som till stor del flyttade in från Vä, byggde sina hus. Kanske bodde det inte då mer än 600 personer i den nya staden, men garnisonens krigsfolk, som stundtals uppgick till omkring 2000 man besökte givetvis också kyrkan.
Altaruppsatsen och predikstolen är tillverkade i början av 1600-talet av Lorentz Petersen Sweys verkstad i Amsterdam, och altartavlan är av en typ som var vanlig i danska kyrkor under reformationstiden: en texttavla med nattvardens instiftelseord på latin i gyllene versaler. Kristus och Apostlarna kan vara huggna av en italiensk skulptör.
Predikstolen stod fram till 1890 strax nedanför koret mitt framför altaret, och skymde visserligen altarbordet men smälte väl samman med själva altaruppsatsen.
Dopfunten av Gotländsk sandsten är från början av 1600-talet och bär bland annat byggmästare David Nyborgs monogram. Det är möjligt att han själv högg stenen, men det var förmodligen hans familj som skänkte dopfunten till kyrkan 1632, 13 år efter Nyborgs död.
Den stor malmkronan med sexton armar som hänger i mittgången skänktes till kyrkan omkring år 1645 av generalen och landshövdingen i Kristianstad Ebbe Uhlfelt, som var gift med Kristian IV:s dotter Hedvig. De båda ligger begravda i kyrkan.
Epitafiet på norra väggen är över Mads Lavensen som här ses tillsammans med sin hustru Gertrud Lavensn Zacariasdotter och parets 11 barn. När tavlan målades var redan fem av barnen döda.
De flesta av träskulpturerna på bänkarna är skapade av snickaren Hans Kock från Kristianstad, som började med sitt arbete 1620 och sedan höll på med detta arbete under tio års tid. Ett fåtal av motiven är heraldiska. På norra sidan i främre kvarteret ser vi på andra bänken bakridån den ”själländske Lindorm”. Framför denna har vi den Oldenburgska ättens vapensköld. Och på södra sidan hittar vi bland annat ´”Det norska lejonet”.
I dopkapellet på södra sidan av kyrkan finns ett modernt altare och dopfunt i Skånsk diabas hämtad från trakten av Glimåkra, ritade av arkitekten Märta Wachtmeister och tillverkade av hantverkarna Åke Ovesson och Ewe Nilsson.
Kung Christian IV´s egen orgeltillverkare Johan Lorentz tillverkade orgelmekanismen som var lik en orgel som han låtit tillverka för Fredriksborgs slottskyrka.
Själva fasaden som kanske är ett av de vackraste i Norden är skapad av snickaren Caspar Höfter i Köpenhamn, som även skapat läktarbröstningen. Bakom den praktfulla orgelfasaden sitter det dock numera en nyare orgel tillverkad 1962 av Fribenius & Sönner i Lyngby. Många av Lorentz orgelpipor finns dock bevarade i det nya orgelverket och tillsammans med de nya uppges här finnas 3 280 pipor.
Det har ibland hävdats att kung Christian skulle ha ritat kyrkan själv, men det är inte troligt. Däremot har han säkert satt sin personliga prägel på byggnadsverket. Han följde bygget med ett livligt intresse och gav vid flera tillfällen tillkänna sitt kungliga missnöje över att det drog så långt ut på tiden.
Men bygget skedde under svåra ekonomiska tider, och alla kyrkor inom Lunds och Roskilde stift ålades att bidra till finansieringen med en fjärdedel av sina inkomster. Och då detta inte räckte - bygget blev långt dyrare än beräknat - måste man utkräva ytterligare skatter. Helt färdig blev kyrkan inte under kungens livstid och det skulle dröja ända till 1866 innan tornet fick sin tornspira.
Tornet var dock från början bara 28 meter högt, och stack alltså bara upp några meter över takåsen. Det var alltså först i mitten av 1800-talet det nuvarande tornet stod färdigt efter ritningar av förste arkitekten vid Överintendentsämbetet Johan Adolf Hawerman. Krimkriget hade som följd att priset för bly var högt, och för att finansiera tornbygget lät man sälja det gamla blytaket och ersätta det med ett tak av skiffer.
Vi backar nu tillbaka till juldagen 1626. Då var kyrkan dock så pass färdig att den förste kyrkoherden, prosten Jörgen Christoffersen kunde hålla den första gudstjänsten. Den officiella invigningen ägde rum två år senare. Det var biskop Mads Jensen Medelfar från Lund som invigde kyrkan på just Heliga Trefaldighets dag, den 8 juli 1628, bara 14 år efter att kung Christian grundlade staden, och endast 30 år innan Skåne tillföll Sverige i och med freden i Roskilde.
Arkitekt var holländaren Lorenz van Steenwinckel eller möjligen brodern Hans, som var kungens ledande slottsbyggmästare.
Planer och ritningar har gått förlorade, men detaljerade uppgifter om materielaleveranser, beställningar och kvittenser på betalning av utförda arbeten berättar om hur bygget fortskred fram till invigningen.
Långhuset utgör en väldig hall täckt av stjärnvalv som bärs upp av 12 höga granitpelare. En av pelarna närmast koret har Christian IV:s namnchiffer, C4, inhugget på basen och den anses därför vara kyrkans grundsten.
Trefaldighetskyrkan var väldigt stor för den till att börja med lilla staden Kristianstad. Kyrkan har 1400 sittplatser, men när staden anlades utstakades bara sextio tomter där borgarna, som till stor del flyttade in från Vä, byggde sina hus. Kanske bodde det inte då mer än 600 personer i den nya staden, men garnisonens krigsfolk, som stundtals uppgick till omkring 2000 man besökte givetvis också kyrkan.
Altaruppsatsen och predikstolen är tillverkade i början av 1600-talet av Lorentz Petersen Sweys verkstad i Amsterdam, och altartavlan är av en typ som var vanlig i danska kyrkor under reformationstiden: en texttavla med nattvardens instiftelseord på latin i gyllene versaler. Kristus och Apostlarna kan vara huggna av en italiensk skulptör.
Predikstolen stod fram till 1890 strax nedanför koret mitt framför altaret, och skymde visserligen altarbordet men smälte väl samman med själva altaruppsatsen.
Dopfunten av Gotländsk sandsten är från början av 1600-talet och bär bland annat byggmästare David Nyborgs monogram. Det är möjligt att han själv högg stenen, men det var förmodligen hans familj som skänkte dopfunten till kyrkan 1632, 13 år efter Nyborgs död.
Den stor malmkronan med sexton armar som hänger i mittgången skänktes till kyrkan omkring år 1645 av generalen och landshövdingen i Kristianstad Ebbe Uhlfelt, som var gift med Kristian IV:s dotter Hedvig. De båda ligger begravda i kyrkan.
Epitafiet på norra väggen är över Mads Lavensen som här ses tillsammans med sin hustru Gertrud Lavensn Zacariasdotter och parets 11 barn. När tavlan målades var redan fem av barnen döda.
De flesta av träskulpturerna på bänkarna är skapade av snickaren Hans Kock från Kristianstad, som började med sitt arbete 1620 och sedan höll på med detta arbete under tio års tid. Ett fåtal av motiven är heraldiska. På norra sidan i främre kvarteret ser vi på andra bänken bakridån den ”själländske Lindorm”. Framför denna har vi den Oldenburgska ättens vapensköld. Och på södra sidan hittar vi bland annat ´”Det norska lejonet”.
I dopkapellet på södra sidan av kyrkan finns ett modernt altare och dopfunt i Skånsk diabas hämtad från trakten av Glimåkra, ritade av arkitekten Märta Wachtmeister och tillverkade av hantverkarna Åke Ovesson och Ewe Nilsson.
Kung Christian IV´s egen orgeltillverkare Johan Lorentz tillverkade orgelmekanismen som var lik en orgel som han låtit tillverka för Fredriksborgs slottskyrka.
Själva fasaden som kanske är ett av de vackraste i Norden är skapad av snickaren Caspar Höfter i Köpenhamn, som även skapat läktarbröstningen. Bakom den praktfulla orgelfasaden sitter det dock numera en nyare orgel tillverkad 1962 av Fribenius & Sönner i Lyngby. Många av Lorentz orgelpipor finns dock bevarade i det nya orgelverket och tillsammans med de nya uppges här finnas 3 280 pipor.
