Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Hörby kommun
Hörby kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Hörby kyrka
Den äldsta delen av Hörby kyrka uppfördes för snart 900 år sedan, vid mitten av 1100-talet.
I kyrkogårdens nordöstra hörn har man återfunnit grunden till något som troligtvis varit en stavkyrka, en föregångare som sannolikt byggts redan under 1000-talet.
Byggmästare till 1100-talskyrkan kan ha varit Carl Stenmästare, som visserligen bara satt sin signatur på en kyrka, Östra Herrestads kyrka, men hans byggstil känns igen på de övriga kyrkor han uppfört, bland annat på denna.
Carl Stenmästare hade förmodligen lärt sig sitt hantverk under bygget av domkyrkan i Lund, och om hans konstskicklighet vittnar fortfarande den förnäma sandstensportalen i den gamla söderväggen.
Från början hade kyrkan innertak av trä. De valv som nu finns slogs senare, någon gång under senmedeltiden. Och vapenhuset antas till exempel vara byggt på 1500-talet. Över ingången till den så kallade nykyrkan på södra sidan står en text på latin som berättar om en ännu senare ombyggnad. Där står översatt till svenska: ”Under Carl XIII, konung av Sverige och Norge, uppbyggdes denna del av kyrkan år 1818”.
I slutet på 1800-talet var kyrkan i ett bedrövligt skick och på initiativ av kyrkoherde Lundegård påbörjades en restaurering av de flesta större inventarierna, som predikstolen, altarprydnader och dopfunten.
Då man rev det gamla koret hittades flera målningar på väggar och tak. Målningar som senare blivit överkalkade.
Målningar hittades också på långskeppets väggar och valv. Alla dessa var dock i dåligt skick och övermålades.
På 1950-talet genomfördes omfattande reparationsarbeten under ledning av domkyrkoarkitekten i Lund, Eiler Graebe.
Man tog då bland annat fram den gamla triumfbågen som murats igen i slutet av 1800-talet, och ett nytt sandstensaltare uppsattes i den gamla triumfbågen.
Det rikt utsirade högaltaret är daterat 1632 och eventuellt snidad av en tysk mästare, Statius Otto, född i Lüneburg men främst verksam i Danmark. Tavlan som kröns av Christian IV namnskiffer har en central bild som föreställer nattvarden.
Korfönstren från 1951 är skapade av konstnären Gunnar Theander och har Jesu liv som motiv. I de nedersta partierna ges exempel på trons sju sakrament.
Predikstolen är från 1600-talet, och vi ser där Adam och Eva i paradiset, Jesu födelse, Korsfästelsen och Uppståndelsen.
På södra väggen i lillkyrkan hänger ett triumkrucifix, som dateras till omkring år 1400. Korset av ek byttes 1958 ut mot ett nytt.
Den gamla orgeln från 1897 ersattes 1963 med en ny från Mårtenssons Orgelfabrik i Lund.
Kyrkans första orgel såldes 1896 till Svensköps kyrka.
Kyrkans gamla dopfunt är från 1647, eventuellt skapad av den så kallade Trelleborgssnidaren.
I tornets bottenvåning hänger två stora vapensköldar av snidat trä. Den största som vi ser rakt fram är till minne av kapten Thijs Anckarstierna, död 1692. Den mindre till som skymtar till höger i bild är över Major Hans Heinrick von Rappholtz som dog samma år.
Här står också - under den stora vapenskölden en gravhäll över Anna Skaldersdotter som avled 1572. Liksom - till höger en gravhäll till minne av Mandbjörn Saxtorp och Magdalena Bildt, 1585.
I tornet hänger två klockor som båda blivit omgjutna på 1700-talet av Andreas Wetterholz.
I kyrkogårdens nordöstra hörn har man återfunnit grunden till något som troligtvis varit en stavkyrka, en föregångare som sannolikt byggts redan under 1000-talet.
Byggmästare till 1100-talskyrkan kan ha varit Carl Stenmästare, som visserligen bara satt sin signatur på en kyrka, Östra Herrestads kyrka, men hans byggstil känns igen på de övriga kyrkor han uppfört, bland annat på denna.
Carl Stenmästare hade förmodligen lärt sig sitt hantverk under bygget av domkyrkan i Lund, och om hans konstskicklighet vittnar fortfarande den förnäma sandstensportalen i den gamla söderväggen.
Från början hade kyrkan innertak av trä. De valv som nu finns slogs senare, någon gång under senmedeltiden. Och vapenhuset antas till exempel vara byggt på 1500-talet. Över ingången till den så kallade nykyrkan på södra sidan står en text på latin som berättar om en ännu senare ombyggnad. Där står översatt till svenska: ”Under Carl XIII, konung av Sverige och Norge, uppbyggdes denna del av kyrkan år 1818”.
I slutet på 1800-talet var kyrkan i ett bedrövligt skick och på initiativ av kyrkoherde Lundegård påbörjades en restaurering av de flesta större inventarierna, som predikstolen, altarprydnader och dopfunten.
Då man rev det gamla koret hittades flera målningar på väggar och tak. Målningar som senare blivit överkalkade.
Målningar hittades också på långskeppets väggar och valv. Alla dessa var dock i dåligt skick och övermålades.
På 1950-talet genomfördes omfattande reparationsarbeten under ledning av domkyrkoarkitekten i Lund, Eiler Graebe.
Man tog då bland annat fram den gamla triumfbågen som murats igen i slutet av 1800-talet, och ett nytt sandstensaltare uppsattes i den gamla triumfbågen.
Det rikt utsirade högaltaret är daterat 1632 och eventuellt snidad av en tysk mästare, Statius Otto, född i Lüneburg men främst verksam i Danmark. Tavlan som kröns av Christian IV namnskiffer har en central bild som föreställer nattvarden.
Korfönstren från 1951 är skapade av konstnären Gunnar Theander och har Jesu liv som motiv. I de nedersta partierna ges exempel på trons sju sakrament.
Predikstolen är från 1600-talet, och vi ser där Adam och Eva i paradiset, Jesu födelse, Korsfästelsen och Uppståndelsen.
På södra väggen i lillkyrkan hänger ett triumkrucifix, som dateras till omkring år 1400. Korset av ek byttes 1958 ut mot ett nytt.
Den gamla orgeln från 1897 ersattes 1963 med en ny från Mårtenssons Orgelfabrik i Lund.
Kyrkans första orgel såldes 1896 till Svensköps kyrka.
Kyrkans gamla dopfunt är från 1647, eventuellt skapad av den så kallade Trelleborgssnidaren.
I tornets bottenvåning hänger två stora vapensköldar av snidat trä. Den största som vi ser rakt fram är till minne av kapten Thijs Anckarstierna, död 1692. Den mindre till som skymtar till höger i bild är över Major Hans Heinrick von Rappholtz som dog samma år.
Här står också - under den stora vapenskölden en gravhäll över Anna Skaldersdotter som avled 1572. Liksom - till höger en gravhäll till minne av Mandbjörn Saxtorp och Magdalena Bildt, 1585.
I tornet hänger två klockor som båda blivit omgjutna på 1700-talet av Andreas Wetterholz.
