Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Svalövs kommun
Källs Nöbbelövs kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Källs Nöbbelövs kyrka
Källs Nöbbelövs vita kyrka invigdes 1959, och är den tredje kyrkan på knappt hundra år som avlöst varandra i församlingen. Först fanns här en medetidskyrka som revs 1881 efter att länge varit alldeles för liten. Kyrkan var en tornlös romansk absidkyrka som förmodligen byggdes på 1180-talet.
På 1800-talet byggdes en ny kyrka ett par hundra meter söder om den gamla - på den plats där den nuvarande kyrkan är uppförd. Den var uppförd av gult tegel och mycket lik den som några år tidigare hade invigts i grannförsamlingen Svalöv.
1946 upptäckte man att takstolen och tornets bjälklag var svårt angripna av husbock, och församlingen bestämde sig för att bygga nytt, vilket var det billigaste alternativet.
Domkyrkoarkitekten Eiler Græbe hade samtidigt som han gjorde renoveringsförslaget även påpassligt ritat förslag till en ny liten kyrka. Från början var dock ritningen utan torn eftersom församlingen önskade sig en klockstapel på kyrkogården. Byggnadsstyrelsen ansåg dock att ett torn behövdes, och ett sådan byggdes också.
När kyrkan invigdes 1959 hade socknen bara 238 invånare.
Kyrkan har ovanligt nog ingången i öster och koret med altare i väster, berodde på att arkitekten Eiler Græbe tyckte att församlingen skulle slippa springa runt sin kyrka varje gång de skulle gå in, eftersom parkeringsplatsen ligger i öster.
Kyrkklockan av malm från 1747 är gjuten av Andreas Wetterholtz, och har bland annat en text hämtad från Höga visan: ”Min vän är min och jag är Hans”.
Altartavlorna från 1959 är gjorda av Ivan Jacobsson och består av tre träreliefer som tillsammans syftar på den heliga treenigheten.
De föreställer ett hjärta och törnekrona som symboliserar Kristi uppoffrande kärlek. Den heliga anden symboliseras av en duva i triangeln. Den undre reliefen med de fyra sädesslagen visar en liten del av Guds oändliga skaparkraft.
Ivan Jacobsson var utbildad på Konstfack och konsthögskolan, och har gjort flera offentliga utsmyckningar till bland annat kyrkor, men även till skolor och badhus.
Kyrkans dopfunt kommer från den första kyrkan på platsen, och är huggen av Tove stenmästare, som också uppförde kyrkan i slutet av 1100-talet. I cuppant överkant finns en inskription med bland annat betydelsen: Den stenhuggare, som hugger denna sten, välsignas.
En nästan identisk dopfunt finns i Örsjö kyrka, och den har också likheter med dopfunten i Gumlösa kyrka, som stenmästaren Tove signerat.
Kristallkronan från 1860 har liksom dopfunten alltså även funnits i de två föregående kyrkorna på platsen.
Kyrkans orgel som är byggd av Wilhelm Hemmersams orgelbyggeri i Köpenhamn, inköptes från Ängelholms kyrka, dit den varit utlånad. Men arkitekten Eiler Græbe hade egentligen tänkt sig en orgel där organisten var vänd mot församlingen.
På 1800-talet byggdes en ny kyrka ett par hundra meter söder om den gamla - på den plats där den nuvarande kyrkan är uppförd. Den var uppförd av gult tegel och mycket lik den som några år tidigare hade invigts i grannförsamlingen Svalöv.
1946 upptäckte man att takstolen och tornets bjälklag var svårt angripna av husbock, och församlingen bestämde sig för att bygga nytt, vilket var det billigaste alternativet.
Domkyrkoarkitekten Eiler Græbe hade samtidigt som han gjorde renoveringsförslaget även påpassligt ritat förslag till en ny liten kyrka. Från början var dock ritningen utan torn eftersom församlingen önskade sig en klockstapel på kyrkogården. Byggnadsstyrelsen ansåg dock att ett torn behövdes, och ett sådan byggdes också.
När kyrkan invigdes 1959 hade socknen bara 238 invånare.
Kyrkan har ovanligt nog ingången i öster och koret med altare i väster, berodde på att arkitekten Eiler Græbe tyckte att församlingen skulle slippa springa runt sin kyrka varje gång de skulle gå in, eftersom parkeringsplatsen ligger i öster.
Kyrkklockan av malm från 1747 är gjuten av Andreas Wetterholtz, och har bland annat en text hämtad från Höga visan: ”Min vän är min och jag är Hans”.
Altartavlorna från 1959 är gjorda av Ivan Jacobsson och består av tre träreliefer som tillsammans syftar på den heliga treenigheten.
De föreställer ett hjärta och törnekrona som symboliserar Kristi uppoffrande kärlek. Den heliga anden symboliseras av en duva i triangeln. Den undre reliefen med de fyra sädesslagen visar en liten del av Guds oändliga skaparkraft.
Ivan Jacobsson var utbildad på Konstfack och konsthögskolan, och har gjort flera offentliga utsmyckningar till bland annat kyrkor, men även till skolor och badhus.
Kyrkans dopfunt kommer från den första kyrkan på platsen, och är huggen av Tove stenmästare, som också uppförde kyrkan i slutet av 1100-talet. I cuppant överkant finns en inskription med bland annat betydelsen: Den stenhuggare, som hugger denna sten, välsignas.
En nästan identisk dopfunt finns i Örsjö kyrka, och den har också likheter med dopfunten i Gumlösa kyrka, som stenmästaren Tove signerat.
Kristallkronan från 1860 har liksom dopfunten alltså även funnits i de två föregående kyrkorna på platsen.
Kyrkans orgel som är byggd av Wilhelm Hemmersams orgelbyggeri i Köpenhamn, inköptes från Ängelholms kyrka, dit den varit utlånad. Men arkitekten Eiler Græbe hade egentligen tänkt sig en orgel där organisten var vänd mot församlingen.
