Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Simrishamns kommun
Simris kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Simris kyrka
Kyrkan är byggd på 1100-talet, och är försett med ett mycket brett torn, som påminner mycket om Glimmingehus, och som förmodligen haft någon form av försvarsfunktion.
I tornets första våning finns områdets bäst bevarade så kallade emporanordning, det vill säga ett galleri varifrån utvalda delar av församlingen kunde följa mässan.
Carl von Linné, eller Carl Linneaus som han då fortfarande hette, besökte under sin skånska resa kyrkan pingstdagen 1749. Man hade då smyckat kyrkan med liljor, så kallade kejsarkronor, något Linneaus noterade med stort intresse. Den senare så världsberömde botanikern skrev i sin dagbok: ”De växa här frodigare än på något annat ställe i riket”.
Backar vi i tiden till medeltiden såg kyrkorummet annorlunda ut. Församlingen stod upp eller knäföll under hela mässan. Männen höll till i den södra delen av kyrkan och kvinnorna i den norra.
Det fanns ursprungligen också två separata ingångar i norr och i söder, och den södra portalen är nu inmurad på sin ursprungliga plats, i den södra långhusvägen.
De få sittplatsen som fanns, oftast utmed långhusväggarna var främst avsedda för äldre.
Allt detta började förändras i och med reformationen på 1500-talet. Då började bänkar placeras i kyrkorna och predikstolar kom så småningom på plats.
Predikstolen här i Simris kyrka är från 1634 och har på framsidan den danske kungen Christian IV´s monogram.
Vapen och bokstäver på textbanden på predikstolen syftar på Anders Sinclair som var Kongens lehnsmand på Gladsaxehus 1600-1620 och dennes hustru Fru Kirsten Kaas.
Altaruppsatsen som är från 1742 och föreställer nattvardens instiftande, tror man är skapad av den i Skåne flitigt anlitade bildhuggaren Matthias Stenberg, med verkstad i Ystad.
Under sin tid hos Johan Jerling som var hans föregångare och läromästare influerades Stenberg av en barockstil hämtad från Burchardt Precht.
Dopfunten är tillverkad under 1100-talet av en anonym stenmästare som vi brukar kalla Magister Majestatis. Han kallas även Trydemästaren eller Tryde-Hablingbomästaren, efterkom hans två mest kända verk återfinns i Tryde kyrka här i Skåne och Hablingbo kyrka på Gotland.
Triumfkrucifixet är från 1744.
Koret är smyckat med kalkmålningar från 1500-talet.
På norra sidan av koret finns ett epitafium av skulpterad och målad kalksten, till minne av kyrkoherde Carolus Brunck, död 1759 och hans hustru Cicilia Magdalena Corwin död 1760. Tavlan är signerad och daterad i nedre kanten
1905 förändrades kyrkan, då långhuset mellan kor och torn revs och väggarna flyttades ut för att man skulle få större kyrkorum. Då ritades också orgelfasaden av arkitekt Henrik Sjöström som också svarade för omdaningen av kyrkan i övrigt. Den nuvarande mekaniska orgeln byggdes 1969-70 av Mårtenssons Orgelverkstad AB i Lund.
Strax utanför kyrkogården finns två runstenar placerade som hittades i kyrkogårdsmuren på 1940-talet. På den ena stenen står det i översättning: ”Björnger lät resa denna sten efter sin broder Ravn, sven hos Gunnulv i Svitjod.” och på den andra kan vi läsa: ”Sigrev lät resa denna sten efter Forkunn .. Åsulfs fader, Knuts dräng. Gud hjälpe hans ande.”
I tornets första våning finns områdets bäst bevarade så kallade emporanordning, det vill säga ett galleri varifrån utvalda delar av församlingen kunde följa mässan.
Carl von Linné, eller Carl Linneaus som han då fortfarande hette, besökte under sin skånska resa kyrkan pingstdagen 1749. Man hade då smyckat kyrkan med liljor, så kallade kejsarkronor, något Linneaus noterade med stort intresse. Den senare så världsberömde botanikern skrev i sin dagbok: ”De växa här frodigare än på något annat ställe i riket”.
Backar vi i tiden till medeltiden såg kyrkorummet annorlunda ut. Församlingen stod upp eller knäföll under hela mässan. Männen höll till i den södra delen av kyrkan och kvinnorna i den norra.
Det fanns ursprungligen också två separata ingångar i norr och i söder, och den södra portalen är nu inmurad på sin ursprungliga plats, i den södra långhusvägen.
De få sittplatsen som fanns, oftast utmed långhusväggarna var främst avsedda för äldre.
Allt detta började förändras i och med reformationen på 1500-talet. Då började bänkar placeras i kyrkorna och predikstolar kom så småningom på plats.
Predikstolen här i Simris kyrka är från 1634 och har på framsidan den danske kungen Christian IV´s monogram.
Vapen och bokstäver på textbanden på predikstolen syftar på Anders Sinclair som var Kongens lehnsmand på Gladsaxehus 1600-1620 och dennes hustru Fru Kirsten Kaas.
Altaruppsatsen som är från 1742 och föreställer nattvardens instiftande, tror man är skapad av den i Skåne flitigt anlitade bildhuggaren Matthias Stenberg, med verkstad i Ystad.
Under sin tid hos Johan Jerling som var hans föregångare och läromästare influerades Stenberg av en barockstil hämtad från Burchardt Precht.
Dopfunten är tillverkad under 1100-talet av en anonym stenmästare som vi brukar kalla Magister Majestatis. Han kallas även Trydemästaren eller Tryde-Hablingbomästaren, efterkom hans två mest kända verk återfinns i Tryde kyrka här i Skåne och Hablingbo kyrka på Gotland.
Triumfkrucifixet är från 1744.
Koret är smyckat med kalkmålningar från 1500-talet.
På norra sidan av koret finns ett epitafium av skulpterad och målad kalksten, till minne av kyrkoherde Carolus Brunck, död 1759 och hans hustru Cicilia Magdalena Corwin död 1760. Tavlan är signerad och daterad i nedre kanten
1905 förändrades kyrkan, då långhuset mellan kor och torn revs och väggarna flyttades ut för att man skulle få större kyrkorum. Då ritades också orgelfasaden av arkitekt Henrik Sjöström som också svarade för omdaningen av kyrkan i övrigt. Den nuvarande mekaniska orgeln byggdes 1969-70 av Mårtenssons Orgelverkstad AB i Lund.
Strax utanför kyrkogården finns två runstenar placerade som hittades i kyrkogårdsmuren på 1940-talet. På den ena stenen står det i översättning: ”Björnger lät resa denna sten efter sin broder Ravn, sven hos Gunnulv i Svitjod.” och på den andra kan vi läsa: ”Sigrev lät resa denna sten efter Forkunn .. Åsulfs fader, Knuts dräng. Gud hjälpe hans ande.”
