Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Lunds kommun
Silvåkra kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Silvåkra kyrka
Silvåkra kyrka är eventuellt byggd kring tidigt 1100–tal, men exakt när vet man inte. Tornfönstren i romansk stil daterar i vart fall tornet till denna tid, och även koret är bevarat från kyrkans första tid.
Kyrkan som uppfördes av gråsten hade från början endast tre fönster. Två fanns i väggen åt söder och ett på den västra sidan.
På kyrkostämman 1883 beslutades, i samband med en större restaurering, att den cirka fyra meter höga portalen i väster skulle muras igen och ersättas med ett fönster.
Kyrkan har genomgått många ombyggnader och förändringar. Det finns bland annat tecken i murarna på att kyrkan förmodligen varit betydligt högre förr än idag.
Tornet har från början varit en våning högre men senare byggts om.
En kyrkklocka som finns i Utterslevs kyrka på Lolland i Danmark tros ursprungligen ha hängt här i Silvåkra, men blev förd till den västra delen av Danmark i samband med kriget mot svenskarna på 1640-talet. Den danske kungen lät i flera fall smälta ner en av klockorna i de kyrkor där det fanns två, för att göra kanoner av metallen. Klockan i Utterslev klarade sig dock.
På 1500–talet byggdes vapenhuset i söder. Eftersom en del av församlingen färdades hit med båt på den närbelägna Silvåkrasjön som på den tiden var farbar var det praktiskt att placera ingången i söder.
I samband med en grundlig restaurering av kyrkan på 1800-talet deponerades många historiska föremål på Historiska Museet i Lund, bland dessa kyrkans gamla altaruppsats och stora triumfkrucifix.
Som ersättning för denna altaruppsats från 1738, tillverkad av Johan Ullberg, finns numera i stället en väldig monumental målning av konstnären Hübinette, utförd 1916, med motivet Jesus som välsignar ett antal barn.
När långhuset och koret fick valv under 1400-talet kom det romanska målningarna på väggarna att döljas, men är fortfarande synliga på vinden. I mitten av 1950-talet tog man fram målningar på triumfbågens undersida, daterade till andra halvan av 1100-talet och som hänger samman med de målningar som finns ovanför valvet. Målningarna som har tillskrivits den så kallade Finjagruppen visar två ärkebiskopsfigurer.
Under slutet av 1400-talet försågs dock även valven med målningar. Dessa målningar som också togs fram i mitten av 1950-talet anses ha kopplingar till de målningar som finns i Gislövs kyrka.
Motiven för valvkappornas målningar är sannolikt hämtade ur Biblia Pauperum, alltså de fattigas bibel, föreställande scener ur gamla och nya testamentet, som var vida spridd vid den tiden. Den östra travéns målningar föreställer den ”Yttersta domen” med Jesus tronande på regnbågen, ”De förtappade” där syndarna drivs ner i helvetet, ”Intåget i Jerusalem” och ”De välsignade” där Petrus står med nyckeln i låset för att öppna för de tio välsignade. Den västra travéns målningar föreställer Evas skapelse, Gud förmanar Eva och Adam, Utdrivande ur paradiset och Eva och Adams jordeliv.
Kyrkans dopfunt som är samtida med kyrkan stod ursprungligen nära kyrkans ingång i vapenhuset, eftersom man menade att det odöpta barnet inte var renat från synd och därmed inte kunde få tillträde till kyrkorummet, förrän det renats genom dopet.
Predikstolen i dansk renässans är från 1578. På predikstolen syns två vapensköldar. Det är två så kallade patronatsvapen som tillhört Ove Brahe 1550 till 1587 och hans gemål Karen Thott, död 1617. Kanske beställde de predikstolen i Danmark under sitt första bröllopsår.
Predikstolen restaurerades 1738 av Johan Ullberg, som då också lade till en del nya detaljer.
Krucifixet i grovhuggen ek är förmodligen tillverkat av en lokal förmåga.
Kyrkans klenod är skulpturen i ek, placerad intill triumfbågens västra del, föreställande Jungfru Maria med Jesusbarnet.
Orgeln tillverkades år 1969 av Johannes Künkels Orgelverkstad AB i Lund, men invigdes först år 1973. Orgelverket är placerat bakom en äldre fasad från restaureringen 1883.
Stenkistan som står i vapenhuset dateras till 1100–talet. Tyvärr blev tillhörande lock fördärvat vid en transport då de lånades ut till Baltiska utställningen i Malmö 1914. Kistan påträffades så sent som 1839, då ett valvstöd över koret revs. Där låg kistan som murfyllnad i den norra korväggen! Förmodligen hade den legat där enda sedan valven slogs på 1400–talet.
Kyrkan som uppfördes av gråsten hade från början endast tre fönster. Två fanns i väggen åt söder och ett på den västra sidan.
På kyrkostämman 1883 beslutades, i samband med en större restaurering, att den cirka fyra meter höga portalen i väster skulle muras igen och ersättas med ett fönster.
Kyrkan har genomgått många ombyggnader och förändringar. Det finns bland annat tecken i murarna på att kyrkan förmodligen varit betydligt högre förr än idag.
Tornet har från början varit en våning högre men senare byggts om.
En kyrkklocka som finns i Utterslevs kyrka på Lolland i Danmark tros ursprungligen ha hängt här i Silvåkra, men blev förd till den västra delen av Danmark i samband med kriget mot svenskarna på 1640-talet. Den danske kungen lät i flera fall smälta ner en av klockorna i de kyrkor där det fanns två, för att göra kanoner av metallen. Klockan i Utterslev klarade sig dock.
På 1500–talet byggdes vapenhuset i söder. Eftersom en del av församlingen färdades hit med båt på den närbelägna Silvåkrasjön som på den tiden var farbar var det praktiskt att placera ingången i söder.
I samband med en grundlig restaurering av kyrkan på 1800-talet deponerades många historiska föremål på Historiska Museet i Lund, bland dessa kyrkans gamla altaruppsats och stora triumfkrucifix.
Som ersättning för denna altaruppsats från 1738, tillverkad av Johan Ullberg, finns numera i stället en väldig monumental målning av konstnären Hübinette, utförd 1916, med motivet Jesus som välsignar ett antal barn.
När långhuset och koret fick valv under 1400-talet kom det romanska målningarna på väggarna att döljas, men är fortfarande synliga på vinden. I mitten av 1950-talet tog man fram målningar på triumfbågens undersida, daterade till andra halvan av 1100-talet och som hänger samman med de målningar som finns ovanför valvet. Målningarna som har tillskrivits den så kallade Finjagruppen visar två ärkebiskopsfigurer.
Under slutet av 1400-talet försågs dock även valven med målningar. Dessa målningar som också togs fram i mitten av 1950-talet anses ha kopplingar till de målningar som finns i Gislövs kyrka.
Motiven för valvkappornas målningar är sannolikt hämtade ur Biblia Pauperum, alltså de fattigas bibel, föreställande scener ur gamla och nya testamentet, som var vida spridd vid den tiden. Den östra travéns målningar föreställer den ”Yttersta domen” med Jesus tronande på regnbågen, ”De förtappade” där syndarna drivs ner i helvetet, ”Intåget i Jerusalem” och ”De välsignade” där Petrus står med nyckeln i låset för att öppna för de tio välsignade. Den västra travéns målningar föreställer Evas skapelse, Gud förmanar Eva och Adam, Utdrivande ur paradiset och Eva och Adams jordeliv.
Kyrkans dopfunt som är samtida med kyrkan stod ursprungligen nära kyrkans ingång i vapenhuset, eftersom man menade att det odöpta barnet inte var renat från synd och därmed inte kunde få tillträde till kyrkorummet, förrän det renats genom dopet.
Predikstolen i dansk renässans är från 1578. På predikstolen syns två vapensköldar. Det är två så kallade patronatsvapen som tillhört Ove Brahe 1550 till 1587 och hans gemål Karen Thott, död 1617. Kanske beställde de predikstolen i Danmark under sitt första bröllopsår.
Predikstolen restaurerades 1738 av Johan Ullberg, som då också lade till en del nya detaljer.
Krucifixet i grovhuggen ek är förmodligen tillverkat av en lokal förmåga.
Kyrkans klenod är skulpturen i ek, placerad intill triumfbågens västra del, föreställande Jungfru Maria med Jesusbarnet.
Orgeln tillverkades år 1969 av Johannes Künkels Orgelverkstad AB i Lund, men invigdes först år 1973. Orgelverket är placerat bakom en äldre fasad från restaureringen 1883.
Stenkistan som står i vapenhuset dateras till 1100–talet. Tyvärr blev tillhörande lock fördärvat vid en transport då de lånades ut till Baltiska utställningen i Malmö 1914. Kistan påträffades så sent som 1839, då ett valvstöd över koret revs. Där låg kistan som murfyllnad i den norra korväggen! Förmodligen hade den legat där enda sedan valven slogs på 1400–talet.
