Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Lunds kommun
Stora Råby kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Stora Råby kyrka
Stora Råby kyrka byggdes i tegel på 1200-talet, men hade förmodligen en föregångare i form av en stavkyrka på samma plats.
Tegelkyrkan var ursprungligen betydligt mindre och hade teglet fullt synligt, och med innertaket brädfodrat. Kyrkan har genomgått många förändringar sedan dess. Valven slogs först i slutet av medeltiden, men redan under 1400-talet byggdes ett vapenhus av tegel vid kyrkans söderportal.
Tornet, som uppfördes under medeltiden, byggdes om år 1770. samtidigt som fönstren vidgades, och 1817 sattes ett solur av skiffer upp ovanför portalen till vapenhuset.
1805 upprättas ritningar för en ny läktare i kyrkorummet signerad av arkitekt F M Piper vid Överintendentsämbetet. Och drygt 10 år senare genomförs en del reparationsarbeten på kyrkobyggnadens taklag och murverk. Bland annat lades då det södra takfallet om av blytäckare L P Lundberg.
1843 lät Carl Georg Brunius bygga två kraftiga strävpelare mot västfasaden för att stabilisera tornet. Det stod att tornet hade "en ganska betänklig öfverlutning åt väster".
I början av 1900-talet lät arkitekt Theodor Wåhlin genomföra en genomgripande restaurering av kyrkan.
Mellan Brunius strävpelare byggdes ett nytt vapenhus och en ny västportal togs upp. I stället blev det gamla vapenhuset sakristia.
I östra kormuren tog Wåhlin upp en gammal fönsteröppning som länge varit igenmurad, och det är det enda ursprungliga fönstret som finns kvar i kyrkan.
Vid restaureringen hittade man fragment av medeltida kalkmålningar på kyrkans norra väggar och vid triumfbågens norra del. Kalkmålningarna föreställde människans levnadshjul med de olika levnadsstadierna: födelse, ungdom, vuxen, ålderdom och död. Dessa ansågs dock som alltför skadade och kalkades över. De finns delvis bevarade tack vare Wåhlins fotografier under restaureringen. En målning som dock bevarades föreställer den så kallade nådastolen, en bild där Gud håller den döende Jesus i sina armar. Duvan, som symboliserar Den Helige Ande, finns dock inte med lika tydligt. Målningen skyms delvis av ett valv.
Vid predikstolen finns ett så kallat konsekrationskors från kyrkans invigning. Och triumfbågen har en rödvit bård som tros stamma från invigningen av långhuset. Både predikstol och altaruppsats flyttades i början av 1900-talet till Historiska museet i Lund, och kyrkan fick i stället en ny predikstol och bänkinredning.
I det första valvet vid entrén möter ett ansikte som relief med ett par stirrande ögon. Det är en senmedeltida tradition som var vanlig i gotiska katedraler. Ögonen sägs av en del föreställa Lucifer.
Tecknen på var sin sida om dem betyder gift.
I mitten av 1930-talet leddes en restaurering av Eiler Graebe. Då fick kyrkokistan sin nuvarande placering vid predikstolen, och en kalvariegrupp hängde upp ovanför ingången till tornrummet i långhuset. Samtidigt sattes en glasmålning, utförd av Hugo Gehlin in i korfönstret.
Predikstolen från 1909, har en fyrsidig korg av trä.
En av speglarna i predikstolen från 1909 är dekorerad med ett utskuret latinskt kors, prytt med blomkalkar och som står framför en törnekrona med strålglans. Speglarnas ramar är målade i gult och brunt. Inskriptionen lyder: ”Blifven Ordets görare och icke allenast dess hörare.”
Dopfunten av sandsten är från 1200-talet. Dopfatet skänktes till kyrkan den 10 augusti 1690, på Sankt Laurentius dag, av dåvarande kyrkoherden Severin Torslow. På dopfatet finns första satsen i vers 16, kapitel 16 i Markusevangeliet ingraverad på latin. I modern översättning betyder texten ”Den som tror och blir döpt skall räddas”. Den dopskål som numera används skänktes till kyrkan 1945.
Vid dopfunten står en madonnastaty som är tillverkad i Sydtyskland, och skänkt av prästen Emil Ahrendt.
Det är utifrån denna staty som man har färgsatt kyrkans interiör. Predikstolen, bänkinredningen med mera bär alltså färger av denna staty.
Bland kyrkans allra nyaste inventarier finns ett ”dopträd” i smide.
Varje person som döps i Stora Råby kyrka får vid sitt dop en frälsarkrans som hängs upp i dopträdet, och en gång om året bjuds alla som döpts under året i Stora Råby kyrka in till en gudstjänst i Sankt Knuts kyrka, och får därefter med sin frälsarkrans hem. Företeelsen dopträd är ganska ny inom Svenska kyrkan.
Kyrkans malmkronorna är försedda med en dubbelörn. Dubbelörnen är en vanlig symbol som enligt traditionen symboliserar kejsarmakten och som kommer ursprungligen från det Bysantinska, alltså Östromerska riket. Dubbelörnen på kyrkans ljuskronor har dock knappast någon symbolisk funktion, endast dekorativ.
Längst bak i kyrkan finns en kalvariegrupp på väggen över entrén. Gruppen visar Jesus på korset med Johannes på vänster sida och Maria på den högra sidan. Gruppen står på fot och har en inskription: ”Kommen tig mig alle”.
På väggen i bakre delen av kyrkorummet hänger också en trärelief från 1930-talet snidad av Henning Åkerman, föreställande Henric Schartau som var kyrkoherde i Bjällerups och Stora Råby församlingar mellan åren 1793 och 1825. Schartau uppmärksammades för sina själavårdande predikningar, och hans lära spreds framför allt i Skåne och på Västkusten, den Schartauanska väckelsen.
Kyrkans orgel byggdes 1969 Av A Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Orgelverket har 13 stämmor på två manualer och pedal, och är även försedd med en ”cymbalstjärna.”
Tegelkyrkan var ursprungligen betydligt mindre och hade teglet fullt synligt, och med innertaket brädfodrat. Kyrkan har genomgått många förändringar sedan dess. Valven slogs först i slutet av medeltiden, men redan under 1400-talet byggdes ett vapenhus av tegel vid kyrkans söderportal.
Tornet, som uppfördes under medeltiden, byggdes om år 1770. samtidigt som fönstren vidgades, och 1817 sattes ett solur av skiffer upp ovanför portalen till vapenhuset.
1805 upprättas ritningar för en ny läktare i kyrkorummet signerad av arkitekt F M Piper vid Överintendentsämbetet. Och drygt 10 år senare genomförs en del reparationsarbeten på kyrkobyggnadens taklag och murverk. Bland annat lades då det södra takfallet om av blytäckare L P Lundberg.
1843 lät Carl Georg Brunius bygga två kraftiga strävpelare mot västfasaden för att stabilisera tornet. Det stod att tornet hade "en ganska betänklig öfverlutning åt väster".
I början av 1900-talet lät arkitekt Theodor Wåhlin genomföra en genomgripande restaurering av kyrkan.
Mellan Brunius strävpelare byggdes ett nytt vapenhus och en ny västportal togs upp. I stället blev det gamla vapenhuset sakristia.
I östra kormuren tog Wåhlin upp en gammal fönsteröppning som länge varit igenmurad, och det är det enda ursprungliga fönstret som finns kvar i kyrkan.
Vid restaureringen hittade man fragment av medeltida kalkmålningar på kyrkans norra väggar och vid triumfbågens norra del. Kalkmålningarna föreställde människans levnadshjul med de olika levnadsstadierna: födelse, ungdom, vuxen, ålderdom och död. Dessa ansågs dock som alltför skadade och kalkades över. De finns delvis bevarade tack vare Wåhlins fotografier under restaureringen. En målning som dock bevarades föreställer den så kallade nådastolen, en bild där Gud håller den döende Jesus i sina armar. Duvan, som symboliserar Den Helige Ande, finns dock inte med lika tydligt. Målningen skyms delvis av ett valv.
Vid predikstolen finns ett så kallat konsekrationskors från kyrkans invigning. Och triumfbågen har en rödvit bård som tros stamma från invigningen av långhuset. Både predikstol och altaruppsats flyttades i början av 1900-talet till Historiska museet i Lund, och kyrkan fick i stället en ny predikstol och bänkinredning.
I det första valvet vid entrén möter ett ansikte som relief med ett par stirrande ögon. Det är en senmedeltida tradition som var vanlig i gotiska katedraler. Ögonen sägs av en del föreställa Lucifer.
Tecknen på var sin sida om dem betyder gift.
I mitten av 1930-talet leddes en restaurering av Eiler Graebe. Då fick kyrkokistan sin nuvarande placering vid predikstolen, och en kalvariegrupp hängde upp ovanför ingången till tornrummet i långhuset. Samtidigt sattes en glasmålning, utförd av Hugo Gehlin in i korfönstret.
Predikstolen från 1909, har en fyrsidig korg av trä.
En av speglarna i predikstolen från 1909 är dekorerad med ett utskuret latinskt kors, prytt med blomkalkar och som står framför en törnekrona med strålglans. Speglarnas ramar är målade i gult och brunt. Inskriptionen lyder: ”Blifven Ordets görare och icke allenast dess hörare.”
Dopfunten av sandsten är från 1200-talet. Dopfatet skänktes till kyrkan den 10 augusti 1690, på Sankt Laurentius dag, av dåvarande kyrkoherden Severin Torslow. På dopfatet finns första satsen i vers 16, kapitel 16 i Markusevangeliet ingraverad på latin. I modern översättning betyder texten ”Den som tror och blir döpt skall räddas”. Den dopskål som numera används skänktes till kyrkan 1945.
Vid dopfunten står en madonnastaty som är tillverkad i Sydtyskland, och skänkt av prästen Emil Ahrendt.
Det är utifrån denna staty som man har färgsatt kyrkans interiör. Predikstolen, bänkinredningen med mera bär alltså färger av denna staty.
Bland kyrkans allra nyaste inventarier finns ett ”dopträd” i smide.
Varje person som döps i Stora Råby kyrka får vid sitt dop en frälsarkrans som hängs upp i dopträdet, och en gång om året bjuds alla som döpts under året i Stora Råby kyrka in till en gudstjänst i Sankt Knuts kyrka, och får därefter med sin frälsarkrans hem. Företeelsen dopträd är ganska ny inom Svenska kyrkan.
Kyrkans malmkronorna är försedda med en dubbelörn. Dubbelörnen är en vanlig symbol som enligt traditionen symboliserar kejsarmakten och som kommer ursprungligen från det Bysantinska, alltså Östromerska riket. Dubbelörnen på kyrkans ljuskronor har dock knappast någon symbolisk funktion, endast dekorativ.
Längst bak i kyrkan finns en kalvariegrupp på väggen över entrén. Gruppen visar Jesus på korset med Johannes på vänster sida och Maria på den högra sidan. Gruppen står på fot och har en inskription: ”Kommen tig mig alle”.
På väggen i bakre delen av kyrkorummet hänger också en trärelief från 1930-talet snidad av Henning Åkerman, föreställande Henric Schartau som var kyrkoherde i Bjällerups och Stora Råby församlingar mellan åren 1793 och 1825. Schartau uppmärksammades för sina själavårdande predikningar, och hans lära spreds framför allt i Skåne och på Västkusten, den Schartauanska väckelsen.
Kyrkans orgel byggdes 1969 Av A Mårtenssons Orgelfabrik AB i Lund. Orgelverket har 13 stämmor på två manualer och pedal, och är även försedd med en ”cymbalstjärna.”
