Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Lunds kommun
Stångby kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Stångby kyrka
Kyrkan är från 1100-talet och absid, kor samt en stor del av långhuset är från den medeltida kyrkan fast i något förändrad form.
På norra sidan av långhuset har man tagit fram rester efter en romansk sandstensportal och en romansk fönsteromfattning, och även på södra långsidan har man låtit markera en romansk fönsteröppning. Dessa fynd tyder på att det i gamla tider funnits två ingångar en från norr för kvinnorna och en från söder för männen.
Det finns tecken som tyder på att den medeltida kyrkan föregåtts av en stavkyrka som legat på den plats där byastugan (f.d. småskolan) idag ligger.
När kyrkan byggdes om 1843 under ledning av Carl Georg Brunius revs ett gammalt vapenhus på den södra sidan. Kyrkan fick då en ny huvudingång från väster. Innan dess hade man i juni 1830 besiktigat kyrkan och konstaterade då att två kyrkklockor hängde i en mindre tornanordning. Denna takryttare var placerad ovanför koret och nåddes via en utvändig trappa.
När den svenska hären under Karl XI:s ledning ryckt fram över Kävlingeån den 4 december 1676 för att möta danskarna, fungerade tornet som ett strategiskt riktmärke, men den avgörande drabbningen mellan härarna kom dock att utkämpas närmare Lund.
Den större klockan av de båda som fanns i tornet hade en inskription som berättade att den första gången var gjuten 1670 av Jehremias Ludvig och sedan blivit omgjuten 1736. Den mindre klockan bar inskription med årtalet MDCIX och namnet på gjutaren, Hans Wolf Endtfeller.
När kyrkan åter renoverade under åren 1869-70 efter ritningar av arkitekten vid Överintendentsämbetet Johan Fredrik Åbom, byggdes bland annat det nuvarande tornet samtidigt som långhuset förlängdes. man tog då också bort en tympanonstenen som satt som dörröverstycke ovan huvudentrén. Den var tillverkad i sandsten på 1100-talet. Reliefen föreställer ett lejon som slukar en man. Hälften av mannen befinner sig redan nere i lejonets gap. Stenen förvaras på Lunds historiska museum.
I samband med att kyrkan fick en ny orgel 1913 genomfördes en stor förändring av kyrkans interiör.
De bakre bänkraderna togs bort och ersattes av nuvarande orgelfasad med två läktare och svängdörrar mot såväl vapenhuset som långhuset. Samtidigt fick kyrkan en ny dopfunt. Det var domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin, som ansvarade för dessa förändringar
Altaruppsatsen är från 1500–talet och är utförd i ek. Dess mittparti rymmer två rader med fält, tre i varje rad, de nedre fyrsidiga och de övre rundbågiga, samtliga med nytestamentliga motiv.
Ursprungligen var fälten smyckade med bibelspråk, men på 1700–talet ersattes dessa av de nuvarande målningarna.
Överst på altaret återfinns en inskription som berättar att: ”Detta altare, som år 1729, då Jacob Benzelius var församlingens pastor, blifvit renoveradt, blev åter renoveradt och ommåladt år 1859”.
Predikstolen, uppförd i renässansstil, är från 1630–talet. Korgens fält är fylld med reliefer, och över hörnen återfinns snidade skulpturer, som symboliserar tron, hoppet och kärleken.
De båda korfönsterna, som komponerats av konstnären Hugo Gehlin skänkts 1942 till kyrkan av sjökapten A J Falkland i Råå. I fönstret på norra sidan illustreras gammaltestamentliga motiv: paradiset, laggivningen genom Moses och templet. I den södra sidans fönster finns nytestamentliga motiv: Kristi födelse, dop och uppståndelse.
År 1964 anskaffades en ”series pastorum” över de präster som verkat i församlingen under den protestantiska tiden. Pastoratet var fram till 1920 prebende åt tredje teologie professorn i Lund. Han tog inkomsterna av kyrkoherdetjänsten men avlönade istället en prebendekomminister, som på eget ansvar tog hand om församlingsuppgifterna.
Bland prästerna som tjänstgjort i församlingen hittar vi bland annat två blivande ärkebiskopar - Jacob och Henric Benzelius samt sju andra biskopar.
Ett litet dopkapell inrättades 1966 i den nordöstra delen av långhuset genom arkitekten Torsten Leon Nilssons försorg.
Den föregående orgeln byggdes 1914 av Olof Hammarberg i Göteborg. Den ersatte 1969 med den nuvarande, byggd avA. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund, och har 11 stämmor fördelade på två manualer och pedal.
På norra sidan av långhuset har man tagit fram rester efter en romansk sandstensportal och en romansk fönsteromfattning, och även på södra långsidan har man låtit markera en romansk fönsteröppning. Dessa fynd tyder på att det i gamla tider funnits två ingångar en från norr för kvinnorna och en från söder för männen.
Det finns tecken som tyder på att den medeltida kyrkan föregåtts av en stavkyrka som legat på den plats där byastugan (f.d. småskolan) idag ligger.
När kyrkan byggdes om 1843 under ledning av Carl Georg Brunius revs ett gammalt vapenhus på den södra sidan. Kyrkan fick då en ny huvudingång från väster. Innan dess hade man i juni 1830 besiktigat kyrkan och konstaterade då att två kyrkklockor hängde i en mindre tornanordning. Denna takryttare var placerad ovanför koret och nåddes via en utvändig trappa.
När den svenska hären under Karl XI:s ledning ryckt fram över Kävlingeån den 4 december 1676 för att möta danskarna, fungerade tornet som ett strategiskt riktmärke, men den avgörande drabbningen mellan härarna kom dock att utkämpas närmare Lund.
Den större klockan av de båda som fanns i tornet hade en inskription som berättade att den första gången var gjuten 1670 av Jehremias Ludvig och sedan blivit omgjuten 1736. Den mindre klockan bar inskription med årtalet MDCIX och namnet på gjutaren, Hans Wolf Endtfeller.
När kyrkan åter renoverade under åren 1869-70 efter ritningar av arkitekten vid Överintendentsämbetet Johan Fredrik Åbom, byggdes bland annat det nuvarande tornet samtidigt som långhuset förlängdes. man tog då också bort en tympanonstenen som satt som dörröverstycke ovan huvudentrén. Den var tillverkad i sandsten på 1100-talet. Reliefen föreställer ett lejon som slukar en man. Hälften av mannen befinner sig redan nere i lejonets gap. Stenen förvaras på Lunds historiska museum.
I samband med att kyrkan fick en ny orgel 1913 genomfördes en stor förändring av kyrkans interiör.
De bakre bänkraderna togs bort och ersattes av nuvarande orgelfasad med två läktare och svängdörrar mot såväl vapenhuset som långhuset. Samtidigt fick kyrkan en ny dopfunt. Det var domkyrkoarkitekten Theodor Wåhlin, som ansvarade för dessa förändringar
Altaruppsatsen är från 1500–talet och är utförd i ek. Dess mittparti rymmer två rader med fält, tre i varje rad, de nedre fyrsidiga och de övre rundbågiga, samtliga med nytestamentliga motiv.
Ursprungligen var fälten smyckade med bibelspråk, men på 1700–talet ersattes dessa av de nuvarande målningarna.
Överst på altaret återfinns en inskription som berättar att: ”Detta altare, som år 1729, då Jacob Benzelius var församlingens pastor, blifvit renoveradt, blev åter renoveradt och ommåladt år 1859”.
Predikstolen, uppförd i renässansstil, är från 1630–talet. Korgens fält är fylld med reliefer, och över hörnen återfinns snidade skulpturer, som symboliserar tron, hoppet och kärleken.
De båda korfönsterna, som komponerats av konstnären Hugo Gehlin skänkts 1942 till kyrkan av sjökapten A J Falkland i Råå. I fönstret på norra sidan illustreras gammaltestamentliga motiv: paradiset, laggivningen genom Moses och templet. I den södra sidans fönster finns nytestamentliga motiv: Kristi födelse, dop och uppståndelse.
År 1964 anskaffades en ”series pastorum” över de präster som verkat i församlingen under den protestantiska tiden. Pastoratet var fram till 1920 prebende åt tredje teologie professorn i Lund. Han tog inkomsterna av kyrkoherdetjänsten men avlönade istället en prebendekomminister, som på eget ansvar tog hand om församlingsuppgifterna.
Bland prästerna som tjänstgjort i församlingen hittar vi bland annat två blivande ärkebiskopar - Jacob och Henric Benzelius samt sju andra biskopar.
Ett litet dopkapell inrättades 1966 i den nordöstra delen av långhuset genom arkitekten Torsten Leon Nilssons försorg.
Den föregående orgeln byggdes 1914 av Olof Hammarberg i Göteborg. Den ersatte 1969 med den nuvarande, byggd avA. Mårtenssons Orgelfabrik i Lund, och har 11 stämmor fördelade på två manualer och pedal.
