Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Svalövs kommun
Konga kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Konga kyrka
Kyrkans äldsta delar år från 1100-talet och bestod ursprungligen av långhus, kor samt absid. Under senare delen av 1400-talet slogs valven inne i kyrkan, förutom i den västra delen där man slog valv först vid en restaurering i början av 1900-talet.
De första valven försågs till en början med en enkel dekor, men dekorerades senare, omkring år 1500, med ornament och bilder av den så kallade Vittskövlemästaren.
Något klocktorn hade inte kyrkan från början. Det dröjde ända till slutet av 1700-talet innan tornet ersatte en klockstapel. Ursprungligen fanns en utvändig trappa på tornets norra fasad upp till klockorna. År 1830 ersattes denna trappa med uppgång via läktaren. I tornet hänger en kyrkklocka från 1734.
I samband med att tornet uppfördes, eller tidigare, förlängdes troligtvis även långhuset åt väster genom en tillbyggnad.
I söder finns ett äldre vapenhus, men ursprungligen fanns det även en entré i norr. Det är dock oklart när den norra dörröppningen murades igen, dock har det skett före 1822 då det i en prostvisitation nämns att kyrkan endast har en entré. Västentrén tillkom 1898.
Kyrkan genomgick en renovering 1910 då bland annat interiören förändrades.
Altartavlan målades 1910 av konstnären Mattias Taube och är en kopia av en tavla ”Jesus välsignar barnen”, utförd av den danske målaren Carl Block. Mattias Taube var kusin till Evert Taube.
Samma år som altartavlan tillkom fick kyrkan även altaret som är hugget i kalksten.
Dopfunten är samtida med kyrkan, och alltså från 1100-talet.
Altarkrucifixet kom till kyrkan 1962 och är en gåva från en anonym givare.
Predikstolen tillkom 1700, men den bilder som finns i sidornas bildfält föreställande evangelisterna med sina attribut, är gjorda 1937 av Osvald Owald.
I kyrkans ägo finns bland annat ett så kallat Luminarium. Det är en medeltida oljelampa, tillverkad av ett fyrkantigt sandstensblock med skålade fördjupningar på ovansidan. Under romansk tid fylldes dessa med tran, och i varje hål tändes en garnveke, så att man fick ljus till mässan. Idag har man ställt värmeljus i försänkningarna. Luminariet står placerat ovanpå en ljusbärare av smide.
Här finns också ovanför en nummertavla på triumfbåge en Puttofigur i trä, i barockstil troligen från 1600-talet.
Skulpturen föreställer en harpspelande ängel, som går uppe på ett moln. Putton har troligen ingått i en äldre nummertavla.
Troligen har marken kring kyrkan tagits i anspråk för begravningar sedan 1100-talet då kyrkan uppfördes. De äldre begravningstraditionerna skiljde sig en del från dagens. Under 1600- och 1700-talet bestod kyrkogårdarna i allmänhet av en kringgärdad vildvuxen gräsmatta med få gravvårdar i form av träkors. Oftast visade endast kullar var gravarna låg.
Seden att begravas inne i kyrkan var endast förbehållna de förmögna som kunde köpa sig gravplatser där. Detta blev dock förbjudet 1789 för att motverka stanken i kyrkorna. Den bästa platsen på kyrkogården var de södra och östra sidorna, allra bäst var platserna under takdroppet. Ju närmare koret desto bättre. Den sämsta platsen var den norra sidan.
De första valven försågs till en början med en enkel dekor, men dekorerades senare, omkring år 1500, med ornament och bilder av den så kallade Vittskövlemästaren.
Något klocktorn hade inte kyrkan från början. Det dröjde ända till slutet av 1700-talet innan tornet ersatte en klockstapel. Ursprungligen fanns en utvändig trappa på tornets norra fasad upp till klockorna. År 1830 ersattes denna trappa med uppgång via läktaren. I tornet hänger en kyrkklocka från 1734.
I samband med att tornet uppfördes, eller tidigare, förlängdes troligtvis även långhuset åt väster genom en tillbyggnad.
I söder finns ett äldre vapenhus, men ursprungligen fanns det även en entré i norr. Det är dock oklart när den norra dörröppningen murades igen, dock har det skett före 1822 då det i en prostvisitation nämns att kyrkan endast har en entré. Västentrén tillkom 1898.
Kyrkan genomgick en renovering 1910 då bland annat interiören förändrades.
Altartavlan målades 1910 av konstnären Mattias Taube och är en kopia av en tavla ”Jesus välsignar barnen”, utförd av den danske målaren Carl Block. Mattias Taube var kusin till Evert Taube.
Samma år som altartavlan tillkom fick kyrkan även altaret som är hugget i kalksten.
Dopfunten är samtida med kyrkan, och alltså från 1100-talet.
Altarkrucifixet kom till kyrkan 1962 och är en gåva från en anonym givare.
Predikstolen tillkom 1700, men den bilder som finns i sidornas bildfält föreställande evangelisterna med sina attribut, är gjorda 1937 av Osvald Owald.
I kyrkans ägo finns bland annat ett så kallat Luminarium. Det är en medeltida oljelampa, tillverkad av ett fyrkantigt sandstensblock med skålade fördjupningar på ovansidan. Under romansk tid fylldes dessa med tran, och i varje hål tändes en garnveke, så att man fick ljus till mässan. Idag har man ställt värmeljus i försänkningarna. Luminariet står placerat ovanpå en ljusbärare av smide.
Här finns också ovanför en nummertavla på triumfbåge en Puttofigur i trä, i barockstil troligen från 1600-talet.
Skulpturen föreställer en harpspelande ängel, som går uppe på ett moln. Putton har troligen ingått i en äldre nummertavla.
Troligen har marken kring kyrkan tagits i anspråk för begravningar sedan 1100-talet då kyrkan uppfördes. De äldre begravningstraditionerna skiljde sig en del från dagens. Under 1600- och 1700-talet bestod kyrkogårdarna i allmänhet av en kringgärdad vildvuxen gräsmatta med få gravvårdar i form av träkors. Oftast visade endast kullar var gravarna låg.
Seden att begravas inne i kyrkan var endast förbehållna de förmögna som kunde köpa sig gravplatser där. Detta blev dock förbjudet 1789 för att motverka stanken i kyrkorna. Den bästa platsen på kyrkogården var de södra och östra sidorna, allra bäst var platserna under takdroppet. Ju närmare koret desto bättre. Den sämsta platsen var den norra sidan.
