Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Malmö kommun
Oxie kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Oxie kyrka
När kyrkan ursprungligen byggdes på 1100-talet var det var det av en skicklig stenhuggare som vi har valt att kalla Oxiemästaren och som sannolikt också var med vid byggandet av domkyrkan i Lund, då som lärljunge till Mårten Stenmästare.
Då på 1100-talet omtalades socknen som Kungalev, vilket tyder på att kronan ägde all mark i socknen.
Ursprungligen hade byggnaden den vanliga grundplanen för kyrkor som byggdes i så kallad romansk stil: långskepp, ett lägre smalare kor samt absid, men redan under senare delen av medeltiden förändrades kyrkan. Då slogs valv och en sakristia byggdes norr om koret. Vid långhusets södra sida tillkom ett vapenhus, och på detta byggde man senare tornet, något som förklarar tornets ovanliga läge framför långhusets södra sida.
På enskifteskartan vid 1800-talets början bestod Oxie kyrkogård bara av en mindre fyrkant kring kyrkan. Sommaren 1820 beslöt sockenstämman att inga grästorvor fick uppskäras på kyrkogården - en notis som antydde att den tidigare legat som gräsvall. Tiden därefter anlades gångar och planterades träd, vilket innebar att kyrkogården som den ser ut idag fick sin inledande utformning. Kyrkogården har sedan under årens lopp byggts ut i olika etapper.
Kyrkan hade sin medeltida utformning fram till 1848. Då insåg man att kyrkan inte räckte till, främst beroende på att befolkningen ökat markant efter enskiftet. Som på många andra platser tillkallades professor Carl Georg Brunius från Lund. Han lät riva koret och absiden och uppförde ett rymligare korparti. Två tvärskepp tillkom och skapade kyrkans nuvarande korsform.
Trots de stora förändringar som skett har kyrkan kvar sin medeltida prägel, mycket beroende på att Brunius tog upp senmedeltida detaljer i de nya byggnadsdelarna.
I slutet av 1800-talet påbörjades nästa stora restaurering, som kom att beröra interiören. Malmöarkitekten Alfred Arwidius förslag innebar ny inredning utformad i tidstypisk nygotik.
Av den ursprungliga 1100-talskyrkan återstår idag långhusets väggar och portalen i söder, samt dopfunten i sandsten utförd av Oxiemästaren, med inhuggna figurer föreställande lejon och vindruvsklasar. Men dopfatet i mässing är från 1500-talet.
Av Oxiemästarens arbetena finns även bland annat sydportalen bevarad i den nuvarande sakristian.
Där finns också ett målat glasfönster skapat av Hugo Gelin.
Arkitekten Alfred Arwidius har bland annat ritat altaruppsatsen, som i mitten har en tavla som visar Jesus med höjd hand.
Även predikstolen är ett verk av Arwidius, men denna har tagits bort och förvaras nu längst ner i norra korsarmen.
Orgeln som har spelbordet placerat i södra korsarmen, är byggd 2012 av Åkerman & Lund utanför Stockholm och har ett engelska pipverk från mitten av 1800-talet, tillverkade av Bishop & Sons i Ipswich.
Storklockan gjöts urpsrungligen omkring år 1600,men blev 1803 omgjuten av Grönwalls i Stockholm, och lagad 1827.
Lillklockan är gjuten 1818 av klockgjutaren Lars Olsson i Malmö.
I kyrkogårdsmuren finns ett tidigare spruthus som sedan 1970 fungerar som bårhus.
Då på 1100-talet omtalades socknen som Kungalev, vilket tyder på att kronan ägde all mark i socknen.
Ursprungligen hade byggnaden den vanliga grundplanen för kyrkor som byggdes i så kallad romansk stil: långskepp, ett lägre smalare kor samt absid, men redan under senare delen av medeltiden förändrades kyrkan. Då slogs valv och en sakristia byggdes norr om koret. Vid långhusets södra sida tillkom ett vapenhus, och på detta byggde man senare tornet, något som förklarar tornets ovanliga läge framför långhusets södra sida.
På enskifteskartan vid 1800-talets början bestod Oxie kyrkogård bara av en mindre fyrkant kring kyrkan. Sommaren 1820 beslöt sockenstämman att inga grästorvor fick uppskäras på kyrkogården - en notis som antydde att den tidigare legat som gräsvall. Tiden därefter anlades gångar och planterades träd, vilket innebar att kyrkogården som den ser ut idag fick sin inledande utformning. Kyrkogården har sedan under årens lopp byggts ut i olika etapper.
Kyrkan hade sin medeltida utformning fram till 1848. Då insåg man att kyrkan inte räckte till, främst beroende på att befolkningen ökat markant efter enskiftet. Som på många andra platser tillkallades professor Carl Georg Brunius från Lund. Han lät riva koret och absiden och uppförde ett rymligare korparti. Två tvärskepp tillkom och skapade kyrkans nuvarande korsform.
Trots de stora förändringar som skett har kyrkan kvar sin medeltida prägel, mycket beroende på att Brunius tog upp senmedeltida detaljer i de nya byggnadsdelarna.
I slutet av 1800-talet påbörjades nästa stora restaurering, som kom att beröra interiören. Malmöarkitekten Alfred Arwidius förslag innebar ny inredning utformad i tidstypisk nygotik.
Av den ursprungliga 1100-talskyrkan återstår idag långhusets väggar och portalen i söder, samt dopfunten i sandsten utförd av Oxiemästaren, med inhuggna figurer föreställande lejon och vindruvsklasar. Men dopfatet i mässing är från 1500-talet.
Av Oxiemästarens arbetena finns även bland annat sydportalen bevarad i den nuvarande sakristian.
Där finns också ett målat glasfönster skapat av Hugo Gelin.
Arkitekten Alfred Arwidius har bland annat ritat altaruppsatsen, som i mitten har en tavla som visar Jesus med höjd hand.
Även predikstolen är ett verk av Arwidius, men denna har tagits bort och förvaras nu längst ner i norra korsarmen.
Orgeln som har spelbordet placerat i södra korsarmen, är byggd 2012 av Åkerman & Lund utanför Stockholm och har ett engelska pipverk från mitten av 1800-talet, tillverkade av Bishop & Sons i Ipswich.
Storklockan gjöts urpsrungligen omkring år 1600,men blev 1803 omgjuten av Grönwalls i Stockholm, och lagad 1827.
Lillklockan är gjuten 1818 av klockgjutaren Lars Olsson i Malmö.
I kyrkogårdsmuren finns ett tidigare spruthus som sedan 1970 fungerar som bårhus.
