Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Perstorps kommun
Oderljunga kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Oderljunga kyrka
Oderljunga gamla kyrka var byggd på 1100-talet, förmodligen av munkar från Herrevadskloster, och liknande kyrkan i Perstorp.
Under början av 1840-talet började man diskutera vad man skulle göra med den gamla medeltidskyrkan. Dels var den i dåligt skick trots flera restaurationer av både klockstapel och sakristia. Kyrkan var inte heller tillräckligt rymlig och ljus.
Man började också planera ett helt nytt klocktorn då det inte gick att restaurera den gamla klockstapeln, och koret behövde också förnyas.
Ritningar till en tillbyggnad presenterades 1841 av byggmästaren Ahlberg från Ängelholm. Professor Carl Georg Brunius i Lund förordade att den gamla kyrkan borde bibehållas med en tillbyggnad av sakristia och torn. Dessutom föreslog länsstyrelsen att man skulle inrätta sockenmagasin för förvaring av spannmål i tornet, eftersom Oderljunga saknade magasin och kyrkans väggar ansågs för svaga att bära ett spannmålslager. 1808 hade man fått förstärka västra gaveln med ett järnband då den hotade att falla ner.
Som alternativ till att behålla och bygga till den gamla kyrkan fanns att låta bygga en ny kyrka. Kyrkoherde Hjertstedt ansåg att man skulle behålla den gamla kyrkan och bara göra en tillbyggnad, medan kvartersmästaren Wickström ville bygga en ny kyrka. Det medförde att kyrkoherden och Wickström blev så stora ovänner att kyrkoherde Hjertstedt till och med drog Wickström inför domstol som där förbjöd Wickström att kalla sin hund, som var socknens mest utskällda för Hjertstedt.
När sedan kyrkoherde Hjertstedt avled 1845 fick förespråkarna för en nya kyrka ett starkt övertag.
Arkitekten vid Överintendentsämbetet Johan Adolf Hawerman ritade den nya kyrkan, som sedan uppfördes under första halvan av 1850-talet på den plats där gamla kyrkan låg.
Man byggde nya kyrkan runt om den gamla med undantag av norra korsarmen som ingår i nuvarande anläggningen, och som hade tillbyggts i slutet av 1700-talet.
En del av den gamla kyrkans brädverk såldes på auktion. Takmålningar med motiv från dödsriket lär ha hamnat på en ladugårdsvägg i Vedby.
I november 1955 återinvigdes kyrkan efter en omfattande renovering, och koret domineras sedan dessa av en al fresco-målning skapad av Kaj Siesjö. Konstnären utgick från Jesu inbjudan i Matt. 11 "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila.”
Med korset som bakgrund står Kristus mitt i Oderljungabygden vid Bälingessjön - välkomnande och inbjudande. Till vänster ser man altarstenen, som erinrar om den stenhäll i skogen ett par kilometer söder om kyrkan där enligt legenden ett nattvardsbord dukades för snapphanarna på 1600-talet. Runt Kristus stannar människor upp i sin vardag för att lyssna till hans inbjudan. Al Frescomålningen framställer också livets kretslopp från födelse till död.
Den gamla kyrkans altaruppsats från 1643 placerades först över huvudaltaret i den nya kyrkan, men är sedan renoveringen placerad i norra sidoskeppet, som tidigare fungerade som dopkapell, men som sedan 1989 är gudstjänstkapell.
Predikstolen är snidad i början av 1740-talet av bildhuggaren Niclas Ekencrantz, som då hade en verkstad i Kristianstad, men som senare blev Amiralitetsbildhuggare i Karlskrona.
Den tvådelade dopfunten är från 1200-talet, med ett dopfat i mässing med bottenrelief som framställer bebådelsen är troligen från 1500-talet.
Kororgeln är den gamla orgeln som tidigare stod på huvudläktaren fram till 1952. Den byggdes 1890 i Hjärnarp och blev renoverad första gången 1950. 1952 magasinerades orgeln och ställdes undan i det södra sidskeppet. 1985 togs orgeln åter i bruk och används nu i sidokapellet. Kyrkans stora orgel, placerad på huvudläktaren, byggdes 1952 av Olof Grönlund i Gammelstad, Norrbotten. Fasaden, utan ljudande pipor, tillkom ett årtionde senare.
Den nuvarande lilla klockan som nu finns i tornet pryds av en nästan utplånad bild av Sankt Petrus och är förmodligen gjuten någon gång under 1400-talet. Den hängde tidigare i en fristående klockstapel och var fram till 1936 då den stora klockan tillkom den enda klockan.
Under början av 1840-talet började man diskutera vad man skulle göra med den gamla medeltidskyrkan. Dels var den i dåligt skick trots flera restaurationer av både klockstapel och sakristia. Kyrkan var inte heller tillräckligt rymlig och ljus.
Man började också planera ett helt nytt klocktorn då det inte gick att restaurera den gamla klockstapeln, och koret behövde också förnyas.
Ritningar till en tillbyggnad presenterades 1841 av byggmästaren Ahlberg från Ängelholm. Professor Carl Georg Brunius i Lund förordade att den gamla kyrkan borde bibehållas med en tillbyggnad av sakristia och torn. Dessutom föreslog länsstyrelsen att man skulle inrätta sockenmagasin för förvaring av spannmål i tornet, eftersom Oderljunga saknade magasin och kyrkans väggar ansågs för svaga att bära ett spannmålslager. 1808 hade man fått förstärka västra gaveln med ett järnband då den hotade att falla ner.
Som alternativ till att behålla och bygga till den gamla kyrkan fanns att låta bygga en ny kyrka. Kyrkoherde Hjertstedt ansåg att man skulle behålla den gamla kyrkan och bara göra en tillbyggnad, medan kvartersmästaren Wickström ville bygga en ny kyrka. Det medförde att kyrkoherden och Wickström blev så stora ovänner att kyrkoherde Hjertstedt till och med drog Wickström inför domstol som där förbjöd Wickström att kalla sin hund, som var socknens mest utskällda för Hjertstedt.
När sedan kyrkoherde Hjertstedt avled 1845 fick förespråkarna för en nya kyrka ett starkt övertag.
Arkitekten vid Överintendentsämbetet Johan Adolf Hawerman ritade den nya kyrkan, som sedan uppfördes under första halvan av 1850-talet på den plats där gamla kyrkan låg.
Man byggde nya kyrkan runt om den gamla med undantag av norra korsarmen som ingår i nuvarande anläggningen, och som hade tillbyggts i slutet av 1700-talet.
En del av den gamla kyrkans brädverk såldes på auktion. Takmålningar med motiv från dödsriket lär ha hamnat på en ladugårdsvägg i Vedby.
I november 1955 återinvigdes kyrkan efter en omfattande renovering, och koret domineras sedan dessa av en al fresco-målning skapad av Kaj Siesjö. Konstnären utgick från Jesu inbjudan i Matt. 11 "Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila.”
Med korset som bakgrund står Kristus mitt i Oderljungabygden vid Bälingessjön - välkomnande och inbjudande. Till vänster ser man altarstenen, som erinrar om den stenhäll i skogen ett par kilometer söder om kyrkan där enligt legenden ett nattvardsbord dukades för snapphanarna på 1600-talet. Runt Kristus stannar människor upp i sin vardag för att lyssna till hans inbjudan. Al Frescomålningen framställer också livets kretslopp från födelse till död.
Den gamla kyrkans altaruppsats från 1643 placerades först över huvudaltaret i den nya kyrkan, men är sedan renoveringen placerad i norra sidoskeppet, som tidigare fungerade som dopkapell, men som sedan 1989 är gudstjänstkapell.
Predikstolen är snidad i början av 1740-talet av bildhuggaren Niclas Ekencrantz, som då hade en verkstad i Kristianstad, men som senare blev Amiralitetsbildhuggare i Karlskrona.
Den tvådelade dopfunten är från 1200-talet, med ett dopfat i mässing med bottenrelief som framställer bebådelsen är troligen från 1500-talet.
Kororgeln är den gamla orgeln som tidigare stod på huvudläktaren fram till 1952. Den byggdes 1890 i Hjärnarp och blev renoverad första gången 1950. 1952 magasinerades orgeln och ställdes undan i det södra sidskeppet. 1985 togs orgeln åter i bruk och används nu i sidokapellet. Kyrkans stora orgel, placerad på huvudläktaren, byggdes 1952 av Olof Grönlund i Gammelstad, Norrbotten. Fasaden, utan ljudande pipor, tillkom ett årtionde senare.
Den nuvarande lilla klockan som nu finns i tornet pryds av en nästan utplånad bild av Sankt Petrus och är förmodligen gjuten någon gång under 1400-talet. Den hängde tidigare i en fristående klockstapel och var fram till 1936 då den stora klockan tillkom den enda klockan.
