Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Båstads kommun
Östra Karups kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Östra Karups kyrka
Östra Karups kyrka tros var byggd i början av 1100-talet eller kanske redan i slutet av 1000-talet, och är alltså en av landet äldsta stenkyrkor, även om den har byggts om många gånger. Kyrkan var helgad åt Sankt Olof och en pilgrimsled gick förbi Östra Karup till Nidarosdomen i Trondheim där Sankt Olof är begravd.
I slutet av 1800-talet påträffades en säregen sten i grundmuren till kyrkan. Stenen var en så kallad tympanonsten, alltså en portalsten som suttit över den ursprungliga södra ingången till kyrkan. Stenen var försedd med ristade bilder. I mitten är en biskop avbildad med en kräkla, alltså en krumstav i handen, och vid hans vänstra sida ett invigningskors och svärd.
Biskopen har ingen mössa på huvudet, vilket gör att man kan datera stenen till tiden före 1150, då mitran började användas.
1826 genomgick kyrkan en ombyggnad efter ritningar av Axel Almfelt vid Överintendentsämbetet.
Och drygt 40 år senare var det åter dax för en ombyggnad av kyrkan. Kyrkan hade då blivit för liten för den växande befolkningen, och 1869 förvandlades därför kyrkan till en korskyrka genom att kyrkan byggdes ut i norr, syd och öst. I samband med ombyggnad plockades många av de gamla medeltida inventarierna bort, och de flesta förstördes senare vid en brand i prästgårdens annex, där de förvarades. Några föremål klarade sig dock - och jag återkommer till dessa strax.
1916 rasade tornet, eftersom de strävpelare som byggts hundra år tidigare inte hade fyllt sin funktion att stadga tornet. Både tornspiran och klockorna klarades sig dock och sitter på det sedan återuppbyggda tornet. Kyrkklockorna i tornet är båda omgjutna 1840 av G O Fredriksson i Kristanstad.
Senaste större renovering gjordes i början av 1970-talet då bland annat sakristian flyttades till sin nuvarande plats, från att tidigare varit belägen bakom altaret. Samtidigt flyttades även predikstolen från södra till nuvarande norra sidan av kyrkan.
Från den medeltida kyrkan finns bevarat bland annat dopfunten som dateras till andra halvan av 1200-talet. Även triumfkrucifixet är från någon gång mellan 1200- och 1400-talet, men bemålningen är från 1600-talet.
Altaret är tillverkat 1972 efter ritningar av Eiler Graebe. Altarskivan som är medeltida av Gotländsk kalksten fick under en period tjäna som tröskelsten.
Altartavlan som visar Kristi Himmelsfärd är målad 1952 av Pär Siegård.
På kyrkans nordvägg finns kalkmålningar av en medeltida lastskuta och i en valvkappa syns en medeltida streckgubbe, som kanske föreställer en biskop.
Kyrkans huvudorgel som står på orgelläktaren byggdes ursprungligen av Söderling 1842 men har sedan byggts om flera gånger.
I södra korsarmen står den andra av kyrkans båda orglar, byggd 1993 av John Grönvalls orgelbyggeri i Lilla Edet. Fasaden är ritad av Erik Wikerstål.
I den södra korsarmen hänger dessutom en klocka av malm från 1700-talet, som kommer från Petersborgs gård.
I slutet av 1800-talet påträffades en säregen sten i grundmuren till kyrkan. Stenen var en så kallad tympanonsten, alltså en portalsten som suttit över den ursprungliga södra ingången till kyrkan. Stenen var försedd med ristade bilder. I mitten är en biskop avbildad med en kräkla, alltså en krumstav i handen, och vid hans vänstra sida ett invigningskors och svärd.
Biskopen har ingen mössa på huvudet, vilket gör att man kan datera stenen till tiden före 1150, då mitran började användas.
1826 genomgick kyrkan en ombyggnad efter ritningar av Axel Almfelt vid Överintendentsämbetet.
Och drygt 40 år senare var det åter dax för en ombyggnad av kyrkan. Kyrkan hade då blivit för liten för den växande befolkningen, och 1869 förvandlades därför kyrkan till en korskyrka genom att kyrkan byggdes ut i norr, syd och öst. I samband med ombyggnad plockades många av de gamla medeltida inventarierna bort, och de flesta förstördes senare vid en brand i prästgårdens annex, där de förvarades. Några föremål klarade sig dock - och jag återkommer till dessa strax.
1916 rasade tornet, eftersom de strävpelare som byggts hundra år tidigare inte hade fyllt sin funktion att stadga tornet. Både tornspiran och klockorna klarades sig dock och sitter på det sedan återuppbyggda tornet. Kyrkklockorna i tornet är båda omgjutna 1840 av G O Fredriksson i Kristanstad.
Senaste större renovering gjordes i början av 1970-talet då bland annat sakristian flyttades till sin nuvarande plats, från att tidigare varit belägen bakom altaret. Samtidigt flyttades även predikstolen från södra till nuvarande norra sidan av kyrkan.
Från den medeltida kyrkan finns bevarat bland annat dopfunten som dateras till andra halvan av 1200-talet. Även triumfkrucifixet är från någon gång mellan 1200- och 1400-talet, men bemålningen är från 1600-talet.
Altaret är tillverkat 1972 efter ritningar av Eiler Graebe. Altarskivan som är medeltida av Gotländsk kalksten fick under en period tjäna som tröskelsten.
Altartavlan som visar Kristi Himmelsfärd är målad 1952 av Pär Siegård.
På kyrkans nordvägg finns kalkmålningar av en medeltida lastskuta och i en valvkappa syns en medeltida streckgubbe, som kanske föreställer en biskop.
Kyrkans huvudorgel som står på orgelläktaren byggdes ursprungligen av Söderling 1842 men har sedan byggts om flera gånger.
I södra korsarmen står den andra av kyrkans båda orglar, byggd 1993 av John Grönvalls orgelbyggeri i Lilla Edet. Fasaden är ritad av Erik Wikerstål.
I den södra korsarmen hänger dessutom en klocka av malm från 1700-talet, som kommer från Petersborgs gård.
