Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Svedala kommun
Hyby gamla kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Hyby gamla kyrka
Hyby gamla kyrka som uppfördes mot slutet av 1100-talet ligger bara några hundra meter från Hyby nya kyrka, som invigdes 1877.
Det finns många sägner kring byggandet av kyrkan i Hyby. Gemensamt har de att den ursprungligen skulle ha legat på en annan plats, antingen i Hyby eller i Vismarlöv. Ofta handlar det också om att byggmaterialet flyttats nattetid av osynliga makter.
En annan legend berättar också om två riddare som mördades framför altaret en juldagsmorgon av två jungfrur, vilket medförde att kyrkan lystes i bann under sju år av påven.
Gamla kyrkan i Hyby uppfördes hur som helst i slutet av 1100-talet, och kan sägas ha en koppling till just julafton. Det som idag utgör kyrkobyggnad är bara en liten del av den för sin tid ganska stora kyrkan, som då var helgad åt Sankt Nicolaus, som ju är förebilden till dagens klapputdelande tomte.
Kyrkan försågs under 1700-talet med korsarmar åt både norr och söder. Eventuellt tillkom också tornet då, men detta kan vara byggt redan på 1500-talet.
Carl Georg Brunius besökte kyrkan på 1840-talet och beskrev den bland annat enligt följande: ”Tornet har en ofantlig spira. Korshvalfen äro i spetsbågsstil, utbyggnaderne nyare och dåliga. Skada, att denna kyrka ligger på en sumpig plats”.
Den 9 september 1873 slog blixten ner i den höga kyrkspiran. Byborna lyckades rädda en del av inventarierna, men av kyrkobyggnaden återstod endast koret, och man lät bygga en ny kyrka.
Dit flyttades bland annat triumfkrucifixet emedan altartavlan från tidigt 1800-tal flyttades till Trollenäs kyrka.
Det kvarvarande koret fick sedan, ända fram till slutet av 1930-talet, tjänstgöra som gravkapell åt familjen Trolle på Klågerups slott.
Här fanns tre kistor efter de ungdomar Trolle som drunknade på Torup 1775. 1940 ansågs kistorna i gravkoret vara i så dåligt skick att de skulle jordas. Kistplattorna monterades upp på en tavla i kyrkan.
Under åren 1949 till 51 iordningställdes koret åter tillkyrkorum under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe, med Gustaf Winkvist som byggmästare. Och sedan 1951 används byggnaden återigen som församlingskyrka.
De kalkmålningar som finns i koret tillskrivs Harriemästaren och föreställer i östra koret Jesu död på Golgata, apostlarna med attribut samt yttersta domen, komplett med smådjävlar. På väggen mellan östra och västra travén avbildas Sankt Laurentius och kyrkans skyddshelgon Sankt Nicolaus. Bilder av vapensköldar berättar om de ätter som låtit dekorera kyrkan med kalkmålningar.
Det finns många sägner kring byggandet av kyrkan i Hyby. Gemensamt har de att den ursprungligen skulle ha legat på en annan plats, antingen i Hyby eller i Vismarlöv. Ofta handlar det också om att byggmaterialet flyttats nattetid av osynliga makter.
En annan legend berättar också om två riddare som mördades framför altaret en juldagsmorgon av två jungfrur, vilket medförde att kyrkan lystes i bann under sju år av påven.
Gamla kyrkan i Hyby uppfördes hur som helst i slutet av 1100-talet, och kan sägas ha en koppling till just julafton. Det som idag utgör kyrkobyggnad är bara en liten del av den för sin tid ganska stora kyrkan, som då var helgad åt Sankt Nicolaus, som ju är förebilden till dagens klapputdelande tomte.
Kyrkan försågs under 1700-talet med korsarmar åt både norr och söder. Eventuellt tillkom också tornet då, men detta kan vara byggt redan på 1500-talet.
Carl Georg Brunius besökte kyrkan på 1840-talet och beskrev den bland annat enligt följande: ”Tornet har en ofantlig spira. Korshvalfen äro i spetsbågsstil, utbyggnaderne nyare och dåliga. Skada, att denna kyrka ligger på en sumpig plats”.
Den 9 september 1873 slog blixten ner i den höga kyrkspiran. Byborna lyckades rädda en del av inventarierna, men av kyrkobyggnaden återstod endast koret, och man lät bygga en ny kyrka.
Dit flyttades bland annat triumfkrucifixet emedan altartavlan från tidigt 1800-tal flyttades till Trollenäs kyrka.
Det kvarvarande koret fick sedan, ända fram till slutet av 1930-talet, tjänstgöra som gravkapell åt familjen Trolle på Klågerups slott.
Här fanns tre kistor efter de ungdomar Trolle som drunknade på Torup 1775. 1940 ansågs kistorna i gravkoret vara i så dåligt skick att de skulle jordas. Kistplattorna monterades upp på en tavla i kyrkan.
Under åren 1949 till 51 iordningställdes koret åter tillkyrkorum under ledning av domkyrkoarkitekt Eiler Graebe, med Gustaf Winkvist som byggmästare. Och sedan 1951 används byggnaden återigen som församlingskyrka.
De kalkmålningar som finns i koret tillskrivs Harriemästaren och föreställer i östra koret Jesu död på Golgata, apostlarna med attribut samt yttersta domen, komplett med smådjävlar. På väggen mellan östra och västra travén avbildas Sankt Laurentius och kyrkans skyddshelgon Sankt Nicolaus. Bilder av vapensköldar berättar om de ätter som låtit dekorera kyrkan med kalkmålningar.
