Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Östra Göinge kommun
Hjärsås kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Hjärsås kyrka
Kyrkan i Hjärsås som ovanligt nog uppfördes i tegel, troligen på 1230-talet, hade med all sannolikhet en föregångare i trä redan i början av det föregående seklet.
På 1300-talet byggdes ett vapenhus på kyrkans södra sida. Detta vapenhus revs 1870 och en del av teglet användes då till det nuvarande bårhuset, men märken efter det gamla vapenhuset är ännu synliga på ytterväggen.
Mot slutet av 1400-talet tillkom de vackra valven i kyrkan, som då ersatte det tidigare platta innertaket. Samtidigt förlängdes kyrkan med gråsten ett stycke åt väster, på grund av att kyrkan blivit för liten för den växande församlingen.
I början av 1700-talet byggdes en ny klockstapel, och sakristian inreddes 1733. Bara några få år senare fick kyrkfönstren sin nuvarande utformning. De tidigare fönstren var små och satt högt upp på väggarna. Kyrktornet byggdes 1773 och södra väderflöjeln, som bär årtalet 1704, flyttades hit efter att tidigare suttit på klockstapeln.
Den märkliga solvisaren på kyrkans sydsida är troligen från 1700-talet.
I slutet av 1700-talet byggdes också den så kallade nykyrkan, eftersom den gamla kyrkan åter blivit för liten.
Målningarna i korpartiet tillkom förmodligen senast 1510 och är ett verk antingen av ”Mikaelmästaren” från Jylland eller av ”Vallenbäcksmästaren” från Själland. I Marie Magdalena kyrka i Djursland liksom i Nörre Herlevs kyrka strax utanför Hilleröd finns målningar som har påtagliga likheter med målningarna här i Hjärsås kyrka.
Den siste katolske prästen Nicolai Johannes efterträddes 1536 av den förste lutersk-evangeliske prästen, som hette Eskell Nielsen. Reformationen medförde också att kyrkan fick ny predikstol. Den inköptes från Daniel Tommesens verkstad i Malmö år 1593. På predikstolen i Hjärsås kyrka står: ”Verbum Domini Manet In Aeternum”, som översatt betyder ”Herrens ord varar i evighet”. På ljudtaket står i översättning ”Ära vare Gud i höjden - Anno 1593”.
Enligt vissa uppgifter ska kyrkan ha drabbats av en eldsvåda 1673, men det finns märkligt nog inga noteringar om detta i kyrkans räkenskaper. Däremot handlar det troligen om en eldsvåda som år 1696 drabbade kyrkan med stora skador som följd, då bland annat blytaket smälte och klockstapeln brann upp.
Kyrkan blev svårt nersotad och kalkades därför om invändigt, vilket kom att dölja kormålningarna. Underligt nog skadades inte predikstolen, som mot slutet av 1800-talet målades i ekfärg. Målaren Peter Ekberg tog också fram bilderna i kortaket och gav dem en starkare färgton. Bilderna på södra sidan är typiska medeltida helvetesmålningar. I absiden ser man Mariabilden och den korsbärande Kristus och på norra sidan Adam och Eva med sex apostlar. På södra sidan de övriga apostlarna och lovsjungande helgon.
Ett motiv visar pelikanen som matar sina ungar med blod från sitt eget bröst – en symbol för Kristus som offrar sig för oss.
I mitten av 1990-talet gjordes en större renovering och bland annat rengjordes då kormålningarna.
Även under 1800-talet har förändringar skett i kyrkan. Det gamla altaret avlägsnades på 1840-talet och ett nytt av trä tillkom. Bokstäverna I H S står för Jesus Hominum Salvator. Och bokstäverna I. N. R. I. på korset står i översättning för, ”Jesus från Nasaret, judarnas Konung”.
Dopfuntens nederdel är från 1200-talet och den övre delen från 1940-talet. Dopfatet är också från denna tid.
På 1300-talet byggdes ett vapenhus på kyrkans södra sida. Detta vapenhus revs 1870 och en del av teglet användes då till det nuvarande bårhuset, men märken efter det gamla vapenhuset är ännu synliga på ytterväggen.
Mot slutet av 1400-talet tillkom de vackra valven i kyrkan, som då ersatte det tidigare platta innertaket. Samtidigt förlängdes kyrkan med gråsten ett stycke åt väster, på grund av att kyrkan blivit för liten för den växande församlingen.
I början av 1700-talet byggdes en ny klockstapel, och sakristian inreddes 1733. Bara några få år senare fick kyrkfönstren sin nuvarande utformning. De tidigare fönstren var små och satt högt upp på väggarna. Kyrktornet byggdes 1773 och södra väderflöjeln, som bär årtalet 1704, flyttades hit efter att tidigare suttit på klockstapeln.
Den märkliga solvisaren på kyrkans sydsida är troligen från 1700-talet.
I slutet av 1700-talet byggdes också den så kallade nykyrkan, eftersom den gamla kyrkan åter blivit för liten.
Målningarna i korpartiet tillkom förmodligen senast 1510 och är ett verk antingen av ”Mikaelmästaren” från Jylland eller av ”Vallenbäcksmästaren” från Själland. I Marie Magdalena kyrka i Djursland liksom i Nörre Herlevs kyrka strax utanför Hilleröd finns målningar som har påtagliga likheter med målningarna här i Hjärsås kyrka.
Den siste katolske prästen Nicolai Johannes efterträddes 1536 av den förste lutersk-evangeliske prästen, som hette Eskell Nielsen. Reformationen medförde också att kyrkan fick ny predikstol. Den inköptes från Daniel Tommesens verkstad i Malmö år 1593. På predikstolen i Hjärsås kyrka står: ”Verbum Domini Manet In Aeternum”, som översatt betyder ”Herrens ord varar i evighet”. På ljudtaket står i översättning ”Ära vare Gud i höjden - Anno 1593”.
Enligt vissa uppgifter ska kyrkan ha drabbats av en eldsvåda 1673, men det finns märkligt nog inga noteringar om detta i kyrkans räkenskaper. Däremot handlar det troligen om en eldsvåda som år 1696 drabbade kyrkan med stora skador som följd, då bland annat blytaket smälte och klockstapeln brann upp.
Kyrkan blev svårt nersotad och kalkades därför om invändigt, vilket kom att dölja kormålningarna. Underligt nog skadades inte predikstolen, som mot slutet av 1800-talet målades i ekfärg. Målaren Peter Ekberg tog också fram bilderna i kortaket och gav dem en starkare färgton. Bilderna på södra sidan är typiska medeltida helvetesmålningar. I absiden ser man Mariabilden och den korsbärande Kristus och på norra sidan Adam och Eva med sex apostlar. På södra sidan de övriga apostlarna och lovsjungande helgon.
Ett motiv visar pelikanen som matar sina ungar med blod från sitt eget bröst – en symbol för Kristus som offrar sig för oss.
I mitten av 1990-talet gjordes en större renovering och bland annat rengjordes då kormålningarna.
Även under 1800-talet har förändringar skett i kyrkan. Det gamla altaret avlägsnades på 1840-talet och ett nytt av trä tillkom. Bokstäverna I H S står för Jesus Hominum Salvator. Och bokstäverna I. N. R. I. på korset står i översättning för, ”Jesus från Nasaret, judarnas Konung”.
Dopfuntens nederdel är från 1200-talet och den övre delen från 1940-talet. Dopfatet är också från denna tid.
