Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Kävlinge kommun
Lackalänga kyrka
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Lackalänga kyrka
Man tror att Lackalänga kyrka som byggdes på 1100-talet av tuktad gråsten med sockel- och hörnsten av huggen sandsten, hade Carl Stenmester som byggnadsmästare. Han hade förmodligen lärt sig sitt hantverk under bygget av Lunds domkyrka, och blev sedan anlitad vid byggen av kyrkor runt omkring i det Skånska landskapet.
I början av 1200-talet försågs absiden med kupolvalv, samtidig som kalkmålningar utfördes.
Även senare skedde förändringar av kyrkan. Exempelvis byggdes ett par hundra år senare två vapenhus, ett i söder för männen och ett i norr för kvinnorna. Invändigt fick taken korsvalv, som slogs av tegelsten i gotisk stil, två i skeppet och ett i koret. Sannolikt har det funnits två dörrar in till koret, som ju var den allra heligaste delen av kyrkan, vilket är mycket ovanligt för en lantkyrka. Det finns rester efter stöd för bågar på de romanska sandstenskolonnerna i triumfbågen.
Senare revs det norra vapenhuset och man satte där istället in ett fönster.
Ytterligare förändringar skedde i mitten av 1800-talet efter ritningar upprättade av domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius, som vid denna tid även var kyrkoherde för Stävie och Lackalänga prebendepastorat. Då förlängdes kyrkan till det dubbla, och även det södra vapenhuset revs. Istället byggde man ett torn med vapenhus i väster. Tyvärr blev tornet så smalt att klockorna inte fick plats att svänga, och efter att ha slagit med kläppen några år tröttnade man och ritningar till nytt torn togs fram. Ett torn som stod klart 1888.
Absidens hjälmvalv och väggar är helt täckta av kalkmålningar, daterade till cirka 1200 eller något tidigare, målade av okänd mästare. I absidens centrum syns ett Majestas Domini-motiv med Kristus sittandes på regnbågen, omgiven av evangelistsymbolerna ängeln, lejonet, oxen och örnen. Nedanför syns bland annat fyra personer; ett kvinnligt helgon, Jungfru Maria, Johannes Döparen och en lokal biskop, troligen Andreas Sunesson. På södra väggen i absiden finns en väggnisch för sakramentsförvaring.
På vinden ovanför östra korväggen har man funnit fragment av romanskt kalkmåleri, som troligen föreställer Kain, Abel och Abraham.
Altaruppsatsen är av så kallad additionstyp, med vilket menas att den har flera våningar ställda över varandra.
Uppsatsen är utförd under sent 1500-tal av en okänd verkstad i Malmö, och är utformad med fyra altartavlor från 1742, som föreställer de fyra evangelisterna. Målningen överst föreställer Guds lamm.
Predikstolen är tillverkad under andra halvan av 1500-talet, troligen av samma verkstad som gjort predikstolen i Dalköpinge kyrka, och är restaurerad vid flera tillfällen. Predikstolen kompletterade i mitten av 1700-talet med bildmotiv.
Dopfunten av sandsten är medeltida och har en cylindrisk fot som är typisk för de funtar som brukar utföras av den så kallade Barsebäcksgruppen. Till funten hör ett dopfat av nysilver, ett insatsfat av mässing och en trähuv som förvaras på vinden.
I slutet av 1800-talet installerades den första orgeln tillverkad av Åkerman och Lund i Stockholm. Orgeln byggdes om på 1950-talet av Frobenius & Co.
Storklockan i malm är från 1634, men göts om 1747 av M Wetterholtz i Malmö. En inskription på klockan berättar att klockan fick gjutas om sedan den gått sönder som följd av vårdslös ringning. Lillklockan i malm är gjuten 1788 av Fredrik Kellström.
Även senare skedde förändringar av kyrkan. Exempelvis byggdes ett par hundra år senare två vapenhus, ett i söder för männen och ett i norr för kvinnorna. Invändigt fick taken korsvalv, som slogs av tegelsten i gotisk stil, två i skeppet och ett i koret. Sannolikt har det funnits två dörrar in till koret, som ju var den allra heligaste delen av kyrkan, vilket är mycket ovanligt för en lantkyrka. Det finns rester efter stöd för bågar på de romanska sandstenskolonnerna i triumfbågen.
Senare revs det norra vapenhuset och man satte där istället in ett fönster.
Ytterligare förändringar skedde i mitten av 1800-talet efter ritningar upprättade av domkyrkoarkitekt Carl Georg Brunius, som vid denna tid även var kyrkoherde för Stävie och Lackalänga prebendepastorat. Då förlängdes kyrkan till det dubbla, och även det södra vapenhuset revs. Istället byggde man ett torn med vapenhus i väster. Tyvärr blev tornet så smalt att klockorna inte fick plats att svänga, och efter att ha slagit med kläppen några år tröttnade man och ritningar till nytt torn togs fram. Ett torn som stod klart 1888.
Absidens hjälmvalv och väggar är helt täckta av kalkmålningar, daterade till cirka 1200 eller något tidigare, målade av okänd mästare. I absidens centrum syns ett Majestas Domini-motiv med Kristus sittandes på regnbågen, omgiven av evangelistsymbolerna ängeln, lejonet, oxen och örnen. Nedanför syns bland annat fyra personer; ett kvinnligt helgon, Jungfru Maria, Johannes Döparen och en lokal biskop, troligen Andreas Sunesson. På södra väggen i absiden finns en väggnisch för sakramentsförvaring.
På vinden ovanför östra korväggen har man funnit fragment av romanskt kalkmåleri, som troligen föreställer Kain, Abel och Abraham.
Altaruppsatsen är av så kallad additionstyp, med vilket menas att den har flera våningar ställda över varandra.
Uppsatsen är utförd under sent 1500-tal av en okänd verkstad i Malmö, och är utformad med fyra altartavlor från 1742, som föreställer de fyra evangelisterna. Målningen överst föreställer Guds lamm.
Predikstolen är tillverkad under andra halvan av 1500-talet, troligen av samma verkstad som gjort predikstolen i Dalköpinge kyrka, och är restaurerad vid flera tillfällen. Predikstolen kompletterade i mitten av 1700-talet med bildmotiv.
Dopfunten av sandsten är medeltida och har en cylindrisk fot som är typisk för de funtar som brukar utföras av den så kallade Barsebäcksgruppen. Till funten hör ett dopfat av nysilver, ett insatsfat av mässing och en trähuv som förvaras på vinden.
I slutet av 1800-talet installerades den första orgeln tillverkad av Åkerman och Lund i Stockholm. Orgeln byggdes om på 1950-talet av Frobenius & Co.
Storklockan i malm är från 1634, men göts om 1747 av M Wetterholtz i Malmö. En inskription på klockan berättar att klockan fick gjutas om sedan den gått sönder som följd av vårdslös ringning. Lillklockan i malm är gjuten 1788 av Fredrik Kellström.
