Berättelser om kyrkor i Lunds stift
lista / karta Vellinge kommun
Sankt Olofs kyrka Skanör
Berättelser om kyrkor
i Lunds stift
lista
Sankt Olofs kyrka Skanör
Sankt Olofs kyrka eller Skanörs kyrka som den också brukar kallas, är den enda medeltida byggnaden i Skanör.
Det var under första halvan av 1200-talet som man började uppföra det som i dag är den östra delen av långhuset. Men man har invid kyrkans norra mur hittat spår efter en ännu tidigare kyrka.
På 1300-talet förlängdes kyrkan västerut och tornet byggdes.
Nästa ombyggnad skedde på 1400-talet. Då revs det ursprungliga, mindre koret och det nuvarande började uppföras med sina höga, vackra valv och höga, gotiska fönster. Samtidigt fick kyrkan under korgolvet en treskeppig krypta eller ett gravkor med enkla tunnvalv. Tillsammans med Lunds domkyrka och Västra Ingelstads kyrka är den ensam i Skåne om att ha krypta. Den krypta som fins i Dalby räknas inte, då den egentligen var en förhall till kyrkan.
Vid invigningen av kyrkan tecknade biskopen tolv kors på väggarna med vigd olja. Korsen skulle symbolisera de tolv apostlarna, och på dessa platser målades sedan så kallade konsekrationskors. De ansågs så viktiga att man ofta hade med sig en särskild konstnär enbart för detta ändamål. Några av dessa kors finns ännu att se på väggarna.
De gravstenar som täcker kryptans golv är dock betydligt yngre. När man renoverade kyrkans interiör vid slutet av förra seklet lyftes de många gravstenarna ut och sattes utmed kyrkans yttermurar. Stenarna har senare tagits in och förvaras nu åter i kryptan.
I koret finns ett väldigt speciellt renässansaltare med baldakin som daterat till 1604, och är sannolikt tillverkat av Daniel Thomisen i Malmö. Han dog dock åter innan altaruppsatsen var klar och därför har någon annan slutfört jobbet.
Den centrala delen av altaruppsatsen består av tio texttavlor som förutom nattvardens instiftelseord också innehåller citat ur Gamla Testamentet och Paulus brev. Högas upp på baldakinens topp ser vi i en portal Kristus som segrare.
Altaret har tidigare haft betydligt kraftigare färger, men fick sina nuvarande ljusa färger vid en ommålning 1762 av Malmömålaren Håhl.
I kyrkan hänger resterna av vad som sannolikt varit en altartavla - en så kallade triptyk - från mitten av 1520-talet. Den mittersta delen visar bilder av Sankt Olof, omgiven av Sankta Gertrud och Sankt Göran.
Tavlorna har under en period använts som antemensale, alltså ett förstycke som täckte framsidan på altaret, och skars då av för att passa till altarbordets mått.
Glasmålningar som tidigare fanns i kyrkan, och som bland annat återger Kristus på korset, aposteln Johannes samt Sankt Laurentius, flyttades på 1800-talet till Historiska museet i Lund där de sedan var magasinerade under med än 100 år innan de ”återupptäcktes”. Där fanns också två glasmålningar från 1500-talet föreställande Hansakoggar och namnen Claues Lauresen och Svend Thorssen, och kanske var fönstren insatta för att hedra denna båda Skanörborgare eller dan ska handelsmän.
De glasmålningar med små motiv som nu finns i långhusets söderfönster är kopior som överlämnades 1955.
Predikstolen från 1600-talet blev ommålad 1762. I slutet av 1800-talet tog man bort all färg, något som man även gjorde med klockarebänken och prästbänken från 1600-talet.
Det senmedeltida krucifix som hänger i korvalvet blev också ommålat år 1762, men klarade sig från senare hårdhänta restaureringar.
Dopfunten kan eventuellt vara från 1100-talet, men mer troligt är att den anskaffades först vid slutet av 1300-talet. På en av de åtta sidorna avbildas Sankt Olof som är kyrkans skyddshelgon, och på locket ser vi Petrus.
Votivskeppet är en fregatt med 25 kanoner, som skänktes till kyrkan på 1760-talet av skepparelaget i staden. Vid en renovering av kyrkan i början av förra seklet hittades ett stycke ihoprullad pergament i skeppet, men vad som stod där vet vi inte, eftersom pergamentet som då lades tillbaka oläst sedan dess är försvunnet. För när man åter tog ner skeppet på 1980-talet var dokumentet borta.
Det var under första halvan av 1200-talet som man började uppföra det som i dag är den östra delen av långhuset. Men man har invid kyrkans norra mur hittat spår efter en ännu tidigare kyrka.
På 1300-talet förlängdes kyrkan västerut och tornet byggdes.
Nästa ombyggnad skedde på 1400-talet. Då revs det ursprungliga, mindre koret och det nuvarande började uppföras med sina höga, vackra valv och höga, gotiska fönster. Samtidigt fick kyrkan under korgolvet en treskeppig krypta eller ett gravkor med enkla tunnvalv. Tillsammans med Lunds domkyrka och Västra Ingelstads kyrka är den ensam i Skåne om att ha krypta. Den krypta som fins i Dalby räknas inte, då den egentligen var en förhall till kyrkan.
Vid invigningen av kyrkan tecknade biskopen tolv kors på väggarna med vigd olja. Korsen skulle symbolisera de tolv apostlarna, och på dessa platser målades sedan så kallade konsekrationskors. De ansågs så viktiga att man ofta hade med sig en särskild konstnär enbart för detta ändamål. Några av dessa kors finns ännu att se på väggarna.
De gravstenar som täcker kryptans golv är dock betydligt yngre. När man renoverade kyrkans interiör vid slutet av förra seklet lyftes de många gravstenarna ut och sattes utmed kyrkans yttermurar. Stenarna har senare tagits in och förvaras nu åter i kryptan.
I koret finns ett väldigt speciellt renässansaltare med baldakin som daterat till 1604, och är sannolikt tillverkat av Daniel Thomisen i Malmö. Han dog dock åter innan altaruppsatsen var klar och därför har någon annan slutfört jobbet.
Den centrala delen av altaruppsatsen består av tio texttavlor som förutom nattvardens instiftelseord också innehåller citat ur Gamla Testamentet och Paulus brev. Högas upp på baldakinens topp ser vi i en portal Kristus som segrare.
Altaret har tidigare haft betydligt kraftigare färger, men fick sina nuvarande ljusa färger vid en ommålning 1762 av Malmömålaren Håhl.
I kyrkan hänger resterna av vad som sannolikt varit en altartavla - en så kallade triptyk - från mitten av 1520-talet. Den mittersta delen visar bilder av Sankt Olof, omgiven av Sankta Gertrud och Sankt Göran.
Tavlorna har under en period använts som antemensale, alltså ett förstycke som täckte framsidan på altaret, och skars då av för att passa till altarbordets mått.
Glasmålningar som tidigare fanns i kyrkan, och som bland annat återger Kristus på korset, aposteln Johannes samt Sankt Laurentius, flyttades på 1800-talet till Historiska museet i Lund där de sedan var magasinerade under med än 100 år innan de ”återupptäcktes”. Där fanns också två glasmålningar från 1500-talet föreställande Hansakoggar och namnen Claues Lauresen och Svend Thorssen, och kanske var fönstren insatta för att hedra denna båda Skanörborgare eller dan ska handelsmän.
De glasmålningar med små motiv som nu finns i långhusets söderfönster är kopior som överlämnades 1955.
Predikstolen från 1600-talet blev ommålad 1762. I slutet av 1800-talet tog man bort all färg, något som man även gjorde med klockarebänken och prästbänken från 1600-talet.
Det senmedeltida krucifix som hänger i korvalvet blev också ommålat år 1762, men klarade sig från senare hårdhänta restaureringar.
Dopfunten kan eventuellt vara från 1100-talet, men mer troligt är att den anskaffades först vid slutet av 1300-talet. På en av de åtta sidorna avbildas Sankt Olof som är kyrkans skyddshelgon, och på locket ser vi Petrus.
Votivskeppet är en fregatt med 25 kanoner, som skänktes till kyrkan på 1760-talet av skepparelaget i staden. Vid en renovering av kyrkan i början av förra seklet hittades ett stycke ihoprullad pergament i skeppet, men vad som stod där vet vi inte, eftersom pergamentet som då lades tillbaka oläst sedan dess är försvunnet. För när man åter tog ner skeppet på 1980-talet var dokumentet borta.
